Göteborgsposten – 25 juli 1860, sida 2

Saken låg nu klar. Alla bevis voro mot Andrå och hans vänner. Tortyren anlitades mot dem och smärtan frampressade från någras läppar bekännelsen om ett brott, som de icke begått. Andre uthärdade allt, nekade ibärdigt, berättade sanningen, men domstolen, som var öfvertygad om hans brott, dömde honom liksom hans folk till att hängas. Morgonen till den dag, då han skulle undergå sitt straff, kom guvernören till honom i fängelset och underrättade honom, att någon med anledning af hans fordna tjenster, utverkat och erhållit af konungen nåd för honom, men att hans kamrater skulle dö och han sjelf hängas in effigie. . Derpå lät guvernören, utan att vilja höra honom, föra honom ur fängelset. Andr var, dold i ett hus, närvarande vid sina kamsaters afrättning och svor vid deras lik, att taga en lysande hämnd. Då han lemnade staden, mötte han en vedhuggare, som underrättade honom, att han dagen efter plundringen af slottet sett Jeanne i skogen, att hon lyckats säga honom några ord och att hon berättat sig vara i La Chesnayes våld samt sättet hvarpå hon råkat i hans klor. Det var för sent att upplysa rätten. Andrå vände ej tillbaka till Rouen, utan började an