att ens bry sig om att draga upp vindbryggan efter sig. De kommo till det ställe, der Jeanne låg och hvarest deras hästar stodo bundna: anföraren tog den unga flickan bakom sig på hästen och truppen försvinn sedan i skogen. En half timma derefter kom markisen, som ej väntades förrän dagen derpå, tillbaka till slottet, åtföljd af sitt folk. Han förvånades högligen öfver, att finna vindbryggan nedfälld, fällgallret till porten uppdraget och sin boning stå så der öppen för gående och kommande; men ännu större blef hans undran, då han såg hela det inre af byggnaden vara alldeles öde. På hans vredgade rop och utfall svarades endast med doft sorl från salen på nedra botten. Markisens folk skyndade dit och befriade hastigt de af banditerna der instängda tjenarne. Dessa berättade allt hvad de visste; men deras underrättelser voro ännu mindre fullständiga än dem man kunde få blott med en blick omkring sig i det utplundrade slottet. Alla dörrar stodo öppna, alla kistor, skrin och andra möbler voro tomma. Man sökte öfverallt efter fogden, som man började misstänka för delaktighet i det föröfvade brottet.