-— MN —— —O — wp SEEN UVA Jeanne ville skrika, men ett stycke tyg hindrade hvarje ljud att tränga fram ur hennes strupe; hon ville slita sig lös, men hennes hvita händer och små fötter sargades genom dessa fåfänga ansträngningar, af ett starkt åtdraget rep. En karl tog henne nu i sina armar och bar bort henne i buskage nära intill, samt gick sedan tillbaka till sina kamrater. Näväl, mina herrar, fortfor Giraud och slog j knytnäfven i bordet, dessa soldater voro förklädda. De voro tjufvar ur La Chesnayes band, klädda i den uniform, som de fråntagit sina fångar, och den, som förde befälet öfver dem, var icke någon annan än La Chesnaye sjelf i egen person. Bandet förde sitt folk till slottsportarne och klappade häftigt på derstädes. — I konung Henrik IV:s namn, skrek La Chesnaye med hög röst, uppmanar jag, löjtnant hos guvernören af Rouen, slottets invånare att låta oss anställa laga undersökning i slottet. Markis dAssigny var ej hemma. Hans slottsfogde skyndade derföre ned till porten. — Hvem söken j; mina herrar ? frågade han den, som han tog för en officer vid gendarmeriet. — Vi söka kapten La Chesnaye, som vi veta ha tagit sin tillflykt hit. (Forts.)