Göteborgsposten – 23 juli 1860, sida 1

AO det någon annan än häradshöfding Beckman, ville taga hand om de olycklige djurgårdshjeltarnes sjuka sak och blifva de stackars lojtnanternas förkämpe i en ärofull reträtt mellan tidningarnes och sqvallrets skärmytslingar. Men då man fann att ofverstlöjtnant Eketrå ville göra sitt bästa genom att kasta en handske midt på dombordet inför rättvisans handhafvare, på hvilkens toleranta och höfviska hållning man kunde framställa än flera och isynnerhet säkrare vittnen än på löjtnanternas nykterhet, då förvånas den beskedligaste, och äfven den, som eljest varit färdig aw två sina händer vid det allmänna omdömet, undrade öfver tillståndet vid andra gardet. Ötfverstlöjtnant Eketrä har visserligen icke visat att han velat taga direkt parti af löjtnanterna, men har menat och velat bevisa att de borde tillsvidare anses såsom oskyldiga, ätven sedan deras dåliga uppförande (ifall man så vill kalla det) blifvit ett erkändt faktum. Och i klagoskritten öfver domaren tycks det icke vara en infanterist, som går rakt på saken, utan en ordryttare, som vill på ett ungefär visa honom, som sitter på stolen, hvad mores är och att samtalsspråket med anklagade inför rätta bör inhemtas ur samma parlör, hvarur man hemtar kunskapen om sättet att lägga sina ord bland kavaljerer i ett förmak. Om några dagar kommer saken före igen. Nya vittnen för och emot skola väl uppdaga åtminstone något, som ytterligare kan förklara en händelse, hvilken skedde ännu vid dager och i så många personers åsyn, men öfver hvars detaljer så många skuggor, man vet icke huruledes, blifvit utbredda. Det är troligt att domhafvanden då skall gifva all möjlig uppmärksamhet åt öfverstlöjtnantens påminnelser, men det vore beklagligt om domhafvanden, åklagaren och målsegandena skulle å sin sida visa all den stränghet de hafva rätt till, ty då blef väl i första rummet de anklagade förnekade allt biträde och man kunde kanske krattigt yrka tillochmed på beröfvandet af deras frihet. Vi få se hur det går med utvecklingen af denna lilla roman ur verkligheten, så intressant och så allmänt läst. Pass på om det icke också till slut blir ett häfte med protokoller och en smula romantiskt doft deremellan till läsning för vår bildade tids ungdom, liksom man förr hade mera bastanta rötvarehistorier. En ,, visa om löjtnanterna är redan utkommen med porträtter i träsnitt. I höst få vi bestämt ,ett uppträde, svenskt original i flera akter, på scenen. Härom morgonen syntes prins Oscar åtföljd af byggmästare m. fl. gå omkring på Carl XIII:s torg, alla sysselsatta med stora funderingar och rådslag. Det ritades i sanden, der mättes längd och bredd och kalkylerades. Jag trodde att man umgicks med någon gräsplan, någon trädgårdsanläggning, hvarpå så väl sjelfva torget, efter flera der på senare åren tagna mått och steg, som alla naturförsköningsälskande menniskor länge och förgäfves väntat. Sedan tänkte jag att man