Göteborgsposten – 21 juli 1860, sida 2

RS — Mn — Ah, Mathias Plattnäsa, sade qvinnan, sej hvilka sköna bröstsmycken. — Och dessa hårnålar, långa Jacqueline, hvad säger du om dem? svarade Mathias. — Jag säger, att jag gerna skulle vilja ha deder med de vackra gröna knapparne. — Och jag skulle önska, att jag kunde gifva dig allt detta, Jacqueline, sade Mathias med en suck; kanhända skulle du då tro på min kärlek och visa dig mindre omensklig. Qvinnan log och öppnade härvid en ofantlig mun, som var illa kantad med långa breda och ojemna tänder. — Om du gåfve mig blott ett enda smycke! sade hon. — Hvilket skulle falla dig mest i smaken, min söta? frågade Mathias och närmade sig den stängda dörren. — Alla! svarade Jacqueline. — Ack! inföll Mathias, det gör mig ondt, att jag icke kan tillfredsställa din önskan! Låt oss gå, långa Jacqueline. — Låt oss gå, Mathias Plattnäsa. Mannen och hustrun utstötte några djupa suckar och vände om, för att tränga sig genom folkhopen. — Just en vacker humlestång, att pryda med juveler! sade en skolpojke skrattande. Hon