— Gissar ni icke det? — Nej! — Han har kommit, för att arrestera L: Chesnaye! — Verkligen ? inföll Catherine och spratt till -— Det är åtminstone hans afsigt. — Och ...tror ni, att han lyckas? — Uppriktigt sagdt, jag tror det ej. -— Den stackars ståthållaren! sade den unga qvinnan och skrattade otvunget. Den der kap: ten La Chesnaye förvrider väl hufvudet på honom till slut. — Men under tiden måste man handla, förstår ni? — Fullkomligt. — Spåren korsa hvarandra, men till... — Försigtighet är säkerhetens moder! afbröt den sköna Catherine. -Alldeles. — Nåväl, vi skola handla... Hvar äro de? — Der ni vet. — På de ställen, om hvilka det öfverenskoms i morse? — Ja. — Godt... lita på mig. — Bästa baronessa, min sköna drottning, sade grefven med hög röst, då han i detsamma blef varse La Guiche och dHerbaut, som nalka