Göteborgsposten – 19 juli 1860, sida 2

Detta smycke utgjordes af en magnifik brosch, sådan som fruntimren då buro, af turkoser, vil infattade i emaljeradt guld. Den vinnande var en ännu ung man af medelmåttig växt och fint, elegant sätt. Klädd nära nog på samma sätt som grefve de Bernac, det vill säga efter aldra senaste moden, bar han en tröja af gult siden och scharlakansröda sidenbyxor. Ett vackert svärd, hvars fäste var rikt prydt med diamanter, hängde vid hans sida. Denne unge man, som säkerligen innehade hög ställning vid hofvet, stod helt plötsligt ansigte mot ansigte med grefve de Bernac, som nyss inträdt. Han gaf till ett utrop af glad öfverraskning. — Åh, Bernac! välkommen min vän! — Godafton, La Guiche! svarade grefven och räckte den unge, förnäme mannen sin hand. — Hvar har du varit nu under fem dagar, som vi ej sett till dig? — Han har varit instängd af sin älskarinna, inföll en annan adelsman, som äfven helsat på de Bernac. — Tror du det, dHerbaut? — Par dieu! Måste icke den grymma skönheten sträcka vapen för denna vackra panna, dessa fina och väl vårdade mustacher ? (Forts).