Men tacka vill jag vara tva nordiska kungar! de äro icke bange -— hvilket lif och hvilken hurtighetder nere i lägret! Saa maa de väre. Den fortjusning, hvarmed monarkerna der i skånebygden uppburits, har varit obeskriflig. Den påminner om den välkomsthelsning, hvarmed Gustaf III vid sin Eriksgata heisades i Göteborg d. 8 Dec. 1772 af den beskedlige komminister Nordblom vid Domkyrkan, då han i en sång, enfaldigt tecknad och allerunderdånigst framgifven, bland annat yttrar: Upp, varde ljus i hjertan och hus, och middag i natten! Solen är här, vår Gustaf kär, den dyrbare skatten. Skjut, Götheborg, från vallar och torg! väck upp hela jorden! Helsa din kung, så hjelte som ung, monarken i norden. Lof, sång, spel, bären eko del af herrliga fröjder! Thordöns knall! harplekare-skall! rör bergen och höjder! Hvad vill nutidens högtidspoesi, rullar och kullar, bullar och tullar, med tal, magistrat, blomsterströende hvita fruntimmer och mera sådant, förslå mot kraften af denna tafla, värdig Larsons mest storartade knalltoner?...