han blef varse ståthållaren, närmade han sig honom lifligt, helsade och tog hästen i betslet. Hr dAumont kastade sig ur sadeln och trädde in i den låga salen, som upptog hela bottenvåningen af huset. I ändan af denna sal, som utgjorde ett slags högvakt, hade man ställt bänkar, hvilka i detta ögonblick upptogos af ett dussin soldater och poliser. Dessa senare reste sig hastigt vid åsynen af sin högste chef. Ståthållaren helsade dem med handen och styrde kosan uppför en trappa, som förde till första våningen. Denna våning var delad i två rum. I det första sutto två eller tre skrifvare, bokhållare och andra tjenstemän inom den civila förvaltningen. Ståthållaren gick genom detta rum, lätt besvarande de närvarandes ödmjuka bugningar, och trädde in i det andra. Detta rum, som var mindre än det första, upptogs i midten af ett skrifbord, hvilket var helt och hållet betäckt med papper, omsorgsfult ordnade i olika bundtar. Framför eller snarare bakom detta bord satt, med kroppen till hälften begrafven i en af dessa stora länstolar, som man brukade på den tiden, en man af ungefär femtio års ålder och med ett fint och intelligent ansigte. Han var klädd i en lång och vid röd rock. Denna nya personnage