Göteborgsposten – 14 juli 1860, sida 1

par ord beröra densamma. Man har nu för tiden kommit till en annan grund vid utfordringen än förut. Man har utgått från den enkla och riktiga satsen, att hvad djuret skall producera, det måste det äfven hafva 1 näringsämne, fodret måste alltså lemna passande dylikt. Åsigten, i sig sjelf fullkomligt riktig, har dock ledt till afvägar. Man har förbisett, att ej de bästa kemiska analyser kunnat utfinna hvad djurmagen utdragit ur fodret. Magens kemiska funktioner vore allt för litet kända och tagna med i räkningen; man borde derföre med en viss varsamhet fästa sig vid den kemiska analysen och således ej uteslutande lägga kemien till grund för fodersammansättningen. Det vore bekant att djuren med olika begärlighet förtärde de olika foderblandningarne, en mindre närande kan ofta vara den välsmakligare; sådant måste tagas med i räkningen. Några allmänna fodersammansaättningar för mjölkoch köttbildningen vore omöjliga att uppställa. Köttbildningen måste dock afse en saftfullare utfodring af rotfrukter och grönfoder samt feta ämnen, helst oljekakor. Sådana användas ofantligt mycket i utlandet. I England är detta foderämne så värderadt, att det der i vissa trakter blifvit en praxis, att den vid våren tillträdande arrendatorn ersatte den afträdande för halfva värdet af de oljekakor, hvilka han under sista vintern uppfudrat, för hvilket den tillträdande hade full ersättning i den rikare gödseln. Utom denna egenskap hos oljekakorna vore de af stor vigt så väl tör köttsom mjölkbildningen. Upphettade till 100 graders värma sägas rapskakorna mista sin egenskap att gifva bismak åt mjölken; sjelf hade dock tal. ej försökt sådant. Atgaf såsom sitt votum till frågan, att några vissa, bestämda fodersammansävtningar ej böra uppgifvas; praktik och vetenskap böra dervid, i hvarje enskildt fall, gå hand i hand med hvarandra. Hr E. Nonnen avsåg de uppgjorda tabellerna vara goda, men icke duga att helt och hållet ligga till grund för hvars och ens särskilda utfodring. Samma växter uppdragna under olika klimatiska och andra förhallanden hade visat ganska skilda egenskaper. Mycket vore derföre att lära utom tabellerna. Den enskilde kunde dock omöjligt medhinna att verkställa behöfliga analyser. Han behöfde fingervisningar för att veta åt hvilket håll han skulle leda sina försök. Dessa borde gifvas horom at agrikulturkemiska forsöksanstalter.