Göteborgsposten – 13 juli 1860, sida 1

draga mig, utan att beskyllas för otrohet mot konungen. Förklara mig förnuftigt af hvad skäl ni talar så der till mig, och jag skall då troligen fästa afseende vid edra råd. — Jag kan ej redogöra för dessa skäl annorlunda än jag gjort . — Blif då ej förvånad, min bästa grefve, öfver att jag fullföljer uppfyllandet af mina skyldigheter. Grefven gjorde en åtbörd af otålighet. — Ni är då mycket bestämd ? . återtog han. -— Fullkomligt. — Således, au revoir och lycka till! Jag begifver mig till Jonas. Au revoir, kära Bernac! Den unge adelsmannen. sporrade sin häst, som skyndade bort i galopp. Ståthållaren följde honom en stund med blicken; men hästen och ryttaren hade redan försvunnit i mörkret. Derpå red han vidare med oroligt rynkad panna, alltjemt följd af sitt folk. Anländ till Buci:s port, gaf han tecken åt sergeanten, som förde befäl öfver eskorten, att komma fram till honom. Underofficern närmade sig vördsamt. Denne var en man af ungefär fyratio år, och hans yttre erbjöd en helt egen anblick. Af en växt mycket under medelmåttan, be