Göteborgsposten – 13 juli 1860, sida 1

Englands frivilliga Skarpskyttekorpser. Den fula skarlakansröda soldatuniformen med den afskyvärda höga pelsmössan har numera inom England ej stort högre anseende än tukthusjackan eller något annat kainsmärke. Blott ur de lägsta och eländigaste klasserna af engelska pöbeln samlar värfningsofficeren genom falska förespeglingar och understödd af öl, gin, dans och dansmusik de subjekter, som utgöra det grymt kasernerade och födda, hopplösa, ännu med knutpiskan och niosvansiga kattan trakterade manskapet inom liniehären. En soldat kan blott avancera till korporal och dertill erfordras för öfrigt serdeles gynnande omständigheter. Från de närmaste högre platserna är en sådan skild genom en oöfverstiglig klyfta, öfver hvilken endast söner af och oduglingar ur aristokratien eller de rikare stånden med penningens tillhjelp kunna praktisera sig, utan att förötrigt hvarken förtjenst eller talanger erfordras. Derföre äro också de fabelaktigt dyra officersuniformerna så illa omtyckta, ja omöjliga, att