Göteborgsposten – 13 juli 1860, sida 1

stod kroppens hela längd, så att säga, endast af bysten hvilket gjorde att hantill häst tyektes vara af vanlig statyr. Men när han väl satt sin fot på marken, gåfvo hans ben, som voro ytterligt korta och böjda liksom ett par bågar, honom utseende af en gräfsvinshund. Af denna kroppsbildning uppkom ett slags roende med höfterna, hvilket påminte om en välgödd anka. De nästan fyrkantiga -skuldrorna, vid hvilka ett par långa armar voro fästade ändade denna missproportionerade, men muskulösa och starkt byggda byst. En hals, hvars tillvaro var problematisk, snarare förenade med kroppen än uppbar ett kantigt, mera bredt än långt hufvud som tycktes ha blifvit tillplattadt med en press. I detta hufvud, på hvilket reste sig en skog af borstlikt rödt hår och som var försedt med tvenne ofantliga och platta öron, voro inborrade tvenne små och runda ögon af en grönaktig färg och en ofantligt bred mun, garnerad med hvita och spetsiga tänder, öfver hvilken framsköt en näsa af fantastisk längd, hvars violettfärgade spets tycktes tillfilad som en nålspets. Till allt detta kommo ett par röda mustacher och ett tjockt skägg af samma färg; mot det helas ovedersägliga fulhet stod i strid ett uttryck af intelligens, som gaf en viss glans åt detta sällsamma ansigte.