Göteborgsposten – 12 juli 1860, sida 1

mm mig nu i min ordning göra en anmärkning, jag förstår ej er enträgenhet i afseende på denne bandit, och jag inser ännu mindre, huru ni kan hysa ett sådant intresse för hans sak. Grefven teg och bet sig med synbarlig otålighet i mustachen. Han tycktes beherrskad af stridiga tankar. Slutligen tog han efter några minuters förlopp ånyo till ordet: — Min bästa ståthållare, sade han, min enträgenhet i afseende på denne bandit, såsom ni kallar det, och det intresse, jag tyckes hysa för honom, förklaras tillräckligt genom hvad som tilldragit sig vid pröfningen i parlamentet af min begäran om att återfå mina fäders namn, titlar och egendomar. Kom ihog, att kapten La Chesnaye, under de femton år jag tillbragt i en uslings våld, gått och gällt för att vara min fars och mors mördare, samt upphofsman till det skändliga brott, för hvilket jag varit offer. Men han hade ej någon del deri och La Chesnaye var fullkomligt oskyldig till föräldrarnes mord och barnets bortröfvande. Ransakningarne ha tillräckligt bevisat detta och parlamentet har erkänt hans oskuld. Jag anser mig derföre liksom vara skyldig ett slags skadeersättning åt denne man, som, om han blifvit tagen, säkerligen skulle ha tortyrerats och hängts för min skull, fåstän han verkligheten ej var inblandad i denna nedrighet. Ni kan ej förundra er öfver att jag hyser