Göteborgsposten – 9 juli 1860, sida 3

-nier och de konstitutionela ministrarne. Konungens motu proprio har med köld och liknöjdhet I mottagits i Neapel. , Misstrogen och dyster tystnad hvilar på allas ansigten och denna hållning är ett hos denna befolkning så oerhördt, oväntadt fenomen, att hofvet blitvit mera träffadt deraf än det redan var. Man skulle heldre velat se förbannelser och barrikader, än denna envisa köld hos en half . million menniskor, som sålunda anfört till protokollet, att de icke bry sig om konungen, derföre att de ej mera tro på honom. Icke allenast de italienska, utan ock franska tidninIgarne anse tillståndet i Neapel vara utan räddning. Man vet ännu icke med bestämdhet, hvad svar Turinerkabinettet afgifvit på de neapolitanska alliansförslagen, men troligt är, act Cavour gifvit ett undvikande svar och söker draga ut på tiden, i förhoppning om, att det snart skall komma till en afgörande kris i Neapel. Han skall ej heller förmå, att hålla saken länge sväfvande. Så t. ex. är inrikesministern Farinis svar på Mancinis interpellation i Deputeradekammaren angående alliansen för obestämdt, att oppositionen skall nöja sig dermed, om det icke efterföljes. af handling. Faurini svarade nemligen, att Viktor Emanuels regering väl stråfvade efter att kunna förena Italien till ett helt, men icke genom eröfring; att hon respekterade folkviljan, men tillbakavisade revolutionens biständ, såvidt den stod i ett politiskt systems sold, — och slutligen, att regeringens föregående handlingar äro en borgen for hennes framtida. Härpå tog baron Poerio, den beromde neapolitanske landsflyktige, ordet, betecknade den neapolitanska regeringen såsom brottslig och menedig och uttalade slutligen den öfvertygelsen, att ministeren icke skulle förneka den politik, som den följt i tio år, och sluta sig till en allmänt föraktad regering, som stode sitt fall nära och vore en förklarad fiende till friheten; men att ministeren nu som förut skulle använda de medel, som stode till dess disposisition, till att betrygga Italiens oberoende och framtid. Det allmänna bifall, som följde på dessa ord, visar nogsamt, hurudan stämningen är, och att Cavour skall nödgas följa strömmen, äfven om verkligen franske gesandten i Turin tillrådt honom, att moget öfverväga Neapels förslag, emedan Frankrike tillstödt dem. Från Sicilien medför hvarje post nya bevis på Garibaldis organisationstalang. Han har erkännt den sicilianska statsskulden och vidtagit mått och steg att betala halfårsräntan, som förfallit d. 30:de Juni. Han har dessutom förklarat alla hamnar på Sicilien för frihamnar och utfärdat åtskilliga vigtiga förändringar. Turin 2 Juli. Sardinska regeringen har befullmäktigat mellanitalienska jernvägsbolaget att lägga banan från Bologna ända till österrikiska gränsen. Befallning har tillställts de olika neapolitanska gesandterna, att tillstädja de landsflyktige vända tillbaka hem. — Uppoppet i Neapel är stilladt: belägringstillståndet mildradt och general Clary befalld, att in-! ställa fientligheterna. — Truppernal ha samnandragits i Neapel och mönstrats af krigsninistern. Neapel 30 Juni. Grefve Aquila har å conungeus vägnar besökt hr de Brenier tven1e gånger. -— Advokat Romano har blifvit utnämnd till polisminister. — D. 2 Juli. Be-lt ägringstillståndet är upphäfdt, 1848 års för-)4 attning proklamerad och presslagarne af 1848 ch 1849 återställda. Kamrarne äro inkallap le till den 1 September. Franske gesandens tillstånd tillfredsställande. Lugn råder. d Mailand 4 Juli. Perseveranza meddelar, fi j a km tt neapolitanska regeringen tänker sända urst Petrulla med fem höga diguitärer såsom stomordentligt sändebud till Turin. — Mans äntade i Genua i dag de frigilna skeppen. Bref från Rom låta förstå, att påfven ärä ugad gifva en konstitution, men att han al la rg skall ingå på någon allians med Pie-p ont. la Bologna 30 Juni. Nya oroligheter hai gt rum till följe af lifsmedlens dyrhet. P Rom 2 Juli. Hans Helighet Påfven har på esökt fästningsverken vid Civita Vecchia och ) 2: elsats med hyllningar af folket. di