Göteborgsposten – 9 juli 1860, sida 2

På en gång allvarlig och mild. Densamma i slott som i koja, Du slingrar Din blommande boja Kring mannen, din lycklige slaf. Din trohet hans möda belönar, Hans glädje Du ljufvats förskönar, Och lifvet dess fägring Du gaf. Skön är Du som leende tärna, Der Du, lik en kärlekens stjerna, Ses stråla i Ynglingens dröm; Hen stor först som Mor och som Maka Du allt kan för andra försaka, Fördragsam och tålig och öm. Så — tjusande hvart Du dig vänder, Du hoppet och kärleken tänder I mannens oroliga bröst. Du Engel från himmelen buren, Du fagraste Ros i Naturen Var helsad med jublande röst! Sedan dessa officiela skålar utbringats, uppträdde frih. Hamilton och föreslog en skål för mötets bestyrelse, som ej haft någon möda ospard för att göra mötet till hvad det varit, det mest framstående bland de hittills i Sverige hållna, från hvilket man hemförde goda lärdomar, manande till efterföljd. Uppmanade derföre de närvarande främlingarne att utbringa en skål för Göteborgs välgång. Statsrådet Fåhreus tackade härefter ä Goteborgs och bestyrelsens vägnar för deuna skål. Påpekade att landtbruksmötena liksom hvarje rationel landtbrukares jord voro stadde i viss cirkulation, och då riket hade 24 län samt de allmänna mötena återkommo blott hvartannat år, ansåg talaren minnet af det nu afslutade vara jemlörligt med en barnsjukdom, som man ej sedan vidare i sitt lif får erfara. Tackade å bestyrelsens samt Göteborgs stads vägnar för den föreslagna skålen. Professor Arrhenius som derefter uppträdde, ansåg tiden hafva varit för kort för behandling af de vigtiga frågor, hvilka uppställts vid detta landtbruksmöte: Diskussionen öfver vår modernäring kunde aldrig blifva för lång, och den borde fortgå äfven mellan mötena. Förrän sådant sker finnes ej ett rätt landtbrukslif. Påpekade derfore den utvägen man hade att i hushållningssällskap, tidskrifter och tidningar genom uppsatser mogna de ämnen, hvilka sedermera vid allm. landtbruksmötena skulle förekomma. Tal utbringade slutligen en skål för vår modernärings aldrig uttömliga frågor. Hr Hj. Nathorst utbringade derefter en skål för svenskå armeens vtficerare, hvilka i allmänhet ej mindre vinnlagt sig om krigets idrotter; beklagade att den nödtvungna tiden för mötet hindrat desamma att vara tillstädes,. samt utbringade en skål för Svenska armåen. Mag. Hedlund uppträdde derefter med ett bumoristiskt föredrag, i hvilket han påpekade att mötet äfven varit en kollation mellan producerande och afsättande personer. Tillrådde jordbrukarne att endast producera och öfverlemna till köpmannen afsättningen. En vexelverkan mellan dessa båda är nödvändig, men producenten må ej uppträda som spekulant; han mår bättre af att låta köpmännen, som hafva rygg öfvertaga hans produkter; spekulanter vilja köpmännen uteslutande vara; jordbrukare höfves att sköta sin jord väl, och öfverlemna sina produkter till köpmännen; rättvist skall nog ändock förtjensten delas. Köpmännen bor ensamt vara speknlanterna; landtbrukaren skall vara oberoende, de förra skola stå bocken; härför är dock frihet i handeln nödvändig, och det var för denna frihet, som talaren utbringade en skål. Brukspatron Lennartsson från Wermland, som fann sig vara ende representanten vid tillfället för Wermlands hushållningssällskap, instämde lifligt i de af mag. Hedlund uttalade åsigter, och vitsordade att Wermlands jernoch trävaruproducenter omöjligt haft någon framgång om ej exportörerna i Göteborg hållit dem under armarne. Bad att såväl härför som för det lyckade landtbruksmötet få å sin provins vägnar hembära Göteborg sin tacksamhet, och inbjöd alla för våra näringar intresserade till Wermland, der nästa allmänna landtbruksmöte skulle hållas. Mag. Hedlund uppträdde härefter och påpekade att det bästa, som i Sverige utförts, knoppats i Wermlands dalar. Innan man ännu hunnit att redogöra för stora ider ha de huggit sig fast i Wermland och der i praktiken firat stora triumfer. Utbringade