Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 2

medföra stora svårigheter, det kan t. ex. hända, att drottningen då efter parningen flyr in i ett oriktigt hål, hvarföre man bör skilja ingängshålen så mycket som möjligt. — Det är bevisligt, att då unga bin tor första gången flyga ut ur kupan, observera de med .Istörsta noggrannhet gianskapet, på det de vid hemåtvändandet icke må taga fel om kupöppningen. — Det förtjenar äfven att icke tfvrbigas, det i hvarje kupa måste finnas en vise. Da en drottning är död, måste kupan förses med en ny. Men om man ej vidcltager försigtighetsmått, skola bien dräpa henne. Man begagnar derföre en liten bur, i eIhvilken man släpper in visen, der hon är skyddad af gallret mot bien. Der måste hon forbhfva, tilldess en försonligare anda inträdt inom bistaten, och bien sjeltve, såsom bevis på sin undergifvenhet och undersåtliga vördnad, framräcka honung åt drottningen; då kan hon släppas lös, ty nu är hon biens utI korade drottning och de förbryta sig ej mera mot henne. — Liksom alla andra djur, ha äfven bien sitt egetspråk. Om man än har 100 Tull tusentals bin omkring sig, kan man dock Igenast höra, om bland denna mängd finnes Jebt bi, som vill sticka: det ger från sig ett helt annat surrande ljud än de andra. När drottningen vill svärma, har hon ett starkt Itrumpetljud, hvilket det är af högsta vigt för biaflaren, att iakttaga, likasom att han noga observerar, när bien fått nog af röken. De bruka nemligen då brusa med vingarne och sätta bakdelen i vädret. — En annan fråga: Kan det betala sig, att odla bin — kan en person lefva af sina bi? Ja, men dertill fordras sträng uppmärksamhet och intelligens. Så hade tal. sjelf under de 2:ne sista åren haft i inkomst 24 rdr 32 sk. rmt af hvarje Dzierzonskupa, då åter de gamla runda kuporna icke lemnat ens hälften. I fjol var det likväl för varmt och i år kunna nättopp behofven tillfredsställas. Men i allmänhet kan hvarje kupa lemna 10 å 12 rdr årligen, hvilket för 190 kupor — det största antal en person kan sköta -— gör 1,000 å 1,200 rdr, en ganska god inkomst för en anspråkslös man, till och med lika hög som mången tjenstemans lön på stat. — Om man vill låta bien svärma efter behag, måste man noga passa på dem; men Dzierzon vill ej, att de skola vara sina egna herrar, utan husdjur. Begagnar man hans kupa, behöfver man ej vänta tills de behaga svärma. Det kan man få dem att göra, när som helst, dock må man helst välja midsommardagen, ehuru man kan dröja längre på ställen, der ljung växer. Det är alldeles nödvändigt, att den gamla drottningen tages med, för att genast sätta ägg. Det förekommer annars otta den fatala omständigheten, att bien söka tillbaka till sitt gamla hem. Det är derfure bäst, att föra dem så långt derifrån (!, dels mil), att de ej mera finna tillbaka. Under transporten måste de bäras i en låda, hvilken är försedd med galler för luftvexlingens skull. — En drottning behöfver 16 dagar för att växa ut. Så fort en drottning bltvit af de andra bien utkorad och antagen, såsom evärdeligt majestät, söker hon genast upp rivalerna i deras celler och dödar dem, ty om de andra drottningarne komme fram, skulle de säkert döda hvarandra, hvarigenom en hel koloni kunde dö ut. Drottningens gadd är for detta ändamål krokig. — Tal. redogjorde vidare på ett sinnrikt och enkelt sätt för åtskilliga andra omständigheter, hvilka tid och utrymme förhindra oss, att till fullo återgifva. Pastor Wulff omnämnde nu, att hr jägmästare Brun sjelf för närvarande har under utgifning ett arbete angående biskötseln, hvilket kan med skäl rekommenderas åt biaflare, vidrörde, huru i Småland presten Linneeu, detta för Sverige dyrbara namn, redan anat de stora upptäckter, som på senare tider gjorts, och framförde till mötet ett testamente från gamle daron Essen, en högt värderad bikung, nemligen ett bref till tal, att foranstalta om en förening mellan bivännerna. I bikungens namn uppmanade tal. till bildandet af dylik skandinavisk förening mellan biodlarne i Sverige, Danmark och Norge, ty i detta afseende är jag skandinav, samt föreslog jägmästare Brun såsom den der, hvilken skulle ställa sig i spetsen för en dylik örening. De närvarande instämde. Jägm. Brun uttryckte sin tacksamhet för ippdraget, hvilken han mottog, utlofvande att nart framkomma med förslag, och upplyste tt i Danmark mötas bivännerna uti nu inst. Nentemher