Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 1

Dramats andra afdelning var utspelad. Den tunga kroppen, som vagnens egare sett var kusken hvilken La Chesnayes medbrottslingar gripit tag uti och så snabbt slitit till sig att han ej fått tid göra sig underättnd om orsa. ken till sitt fall. Man hade burit eller snarare kastat honom bort på en trappa, och den enda suck, som han förmått uppgifva, hade qväfts af en kafvel. En bandit hade derefter genast intagit hans plats. — Men af hvem har ni alla dessa detaljer, bästa vän? frågade grefven, hvars häst nu tycktes vara lika lugn, som den förut konstrat. — Af kusken sjelf, herr grefve! — Aha! J så fall är vittnesmålet ovedersägligt. —Fullkomligt. — Huru gick det vidare? — Ekipaget skyndade vidare framåt och hästarnes steg genljödo högt, då de trafvade upp för sluttningen till Pont-Neuf, som vi lemnade för fem minuter sedan. Hastigt synes en blottad svärdsklinga vid vagnsdörren. — Hitåt George! hitåt Luzzi! skrek den unge mannen i vagnen, som trodde sig åtföljd af sin kusk och betjent, och drog värjan.