Göteborgsposten – 4 juli 1860, sida 1

Barnmorske-Undervisningsanstalten i Göteborg. (Forts. fr. föreg. N:r). Jag går nu att redogöra för ett af de största behofven, om ej för läroanstalten sådan den nu är organiserad, så dock för odlandet af ett af de mest gagnande verksamhetsfälten för barnmorskan på den från läkarebiträde aflägsna, vidsträckta landsbygden. Det är nemligen ifråga om hvad som rörer hennes verksamhet, icke för modren uti vården om hennes slägtlif, icke heller för vården af det nyfödda barnet, utan i fråga om barnavård i allmänhet och vården af det insjuknade, åt hjelplöshet och fördomar öfverlemnade sjuka barnet. Den af Kongl. Maj:t förordnade komit, som afgifvit förslag till lag, angående sundhetsförhållandenas ordnande a riket, har fästat uppmärksamhet vid en för barnmorskornas nyttiga verksamhet, särskildt i denna riktning, särdeles talande omständighet, nemligen huru de statistiska upplysningarne ådagalägga en betydligt mindre dödlighet hos barn uti de provinser, hvarest tillräckligt antal barnmorskor finnas att tillgå, emot i dem, der dylika saknas. Komiterade hafva ej kunnat annat än finna ett sammanhang emellan dessa omständigheter och det är en af de orsaker, hvarför komiterade i deras lagförslag föreslå: (8 55) I hvarje pastorat skall, så fort ske kan, barnmorska antagas och vara bosatt. Kongl. Sundhetskollegirum har uti afgifvet infordradt underdånigt yttrande öfver detta lagförslag, så otroligt det låter, afstyrkt detta lagstadgande. Det yttrar deröfver: Såväl presterskapet som vederböarnde läkare, socknenämnder och lokalmyndigheter hafva dessutom sig redan ålagdt, att i allt, hvad på dem ankomma kan, medverka dertill att församlingarne må antaga barnmorskor. Längre torde författningen knappast kunna eller böra gå. For min del har jag erfarit af såväl nitiska personer af presterskapet, som af vederbörande läkare, äfvensom af medlemmar af socknenämnder och lokalmyndigheter, ja! äfven af de högsta lokalmyndigheter, att de sakna allt stöd af gällande författningar, för att kunna verka något i detta hänseende. Ett at komiterade föreslaget lagstadgande: (8 63) Är burnmoskedistrikt obemedladt, må hos konungen ansökning göras om bidrag af allmänna medel till barnmorskas aflöning, har af Sundhetskollegium blifvit besvaradt på ett sätt, som mången med skäl kan anse besynnerligt: rättigheten för obemedlad församling att göra ansökning om bidrag af allmänna medel till barnmorskas aflöning, har väl aldrig varit ifrågasatt och torde alltså icke behöfva att ilag eller författningar meddelas. Deremot kan med skäl ifrågasättas, huruvida Staten skäligen bör åtaga sig aflönandet af barnmorskor, hvilket hittills ansetts såsom ett kommunalt åliggande. Det synes mig vara