nant och er kriminallöjtnant framhålla ständigt för er sakernas dåliga sida och ha derigenom vant er att öfverallt se endast skurkar; och der jag egnar mitt lifliga bifall åt soldatens mod och tapperhet, der finner ni ej annat än skurkstreck och tjufknep. — Nedsänker sig då en tapper man når gonsin till ett mord, hr grefve? — Och hvem säger, att La Chesnaye mördar, hr ståthållare? — Jag. — Huru ? Då jag försäkrar . .. — Förlåt, afbröt den unge mannen, ni försäkrar endast med stöd af edra löjtnanters rapporter. — Tror ni då, att de bedraga mig? — Nej, men de kunna sjelfve vara bedragna. — Jag har sjelf ledt undersökningen i det fall, hvarom är fråga. — Det är således allvarsamt? — Mycket allvarsamt. — Det är fråga om?... — Om ett afskyvärdt mord, begånget af La Chesnaye i egen person. — Guds död! berätta mig det, bätta ståthållare, detaljerna måtte vara särdeles intressanta. (Forts.)