Göteborgsposten – 2 juli 1860, sida 1

rar borgares egen goda vilja och isynnerhet pekuniära omsorger, hade mött en dubbel svårighet vid att bli satt i verket: först den medfödda oppositionen, som alltid är ogynsamt stämd för införandet af nya vanor, för det andra den naturliga motvilja som hvarje individ röner, att betala en skatt, hurudan denna än må vara. Såsnart solens sista strålar försvunnit i vestern, vågade sig derföre Parisarne icke heller ut på gatorna, och en polisförfattning uppmanade teatrarne att om vintrarne sluta sina spektakler kl. half fem på aftonen, emedan på de då redan mörka gatorna många faror, som voro svåra att öfvervinna, hotade de vandrande. Men aftonen till den 13 Mars 1605 redo, oaktadt ofvannämnde olägenheter, tvenne ryttare in på Pont-Neuf, nära porten Nesle. Dessa båda ryttare åtföljdes på något afstånd af omkring ett dussin andra män, likaledes till häst och ridande två och två med denna ordning och jemnhet, som tillkännagifver vid militärtjenst. Klockan hade redan slagit åtta på aftonen, nattskottet hade lossats och fullkomligt mörker rådde. Bron var alldeles öde och tyst, och man hörde på den torra marken (det hade ej regnat under flera dagar) endast ljudet af stegen från de sena promenerandes hästar. Tjufvarn och de herrar, som på den tiden