Göteborgsposten – 29 juni 1860, sida 2

jomhvälfningsplaner, den franske kejsaren säges hysa med afseende på Tyskland, och man drager ej i betänkande, att göra Preussen misstänkt för att vilja komma öfverens med Frankrike om afträdandet af Rhenlän-j derna mot ersättning i de mindre nordoch mellantyska staterna. Det är sorgligt för ett land sådant som Tyskland, att dess inre oenighet skall framställas såsom ett nästan nödvändigt medel för ardra fraåmmande staters välfärd. Times hänvisar i detta afseende till) hr Abouts broschyr om Preussen år 1860, oaktadt den franska halfofficiela Constitutionel uttryckligen desavuerat de deri uttalade ideer till ett arrangement mellan Frankrike och Tyskland. Det är omisskänligen den engelska pressens önskan, att nu måtte i Tyskland framkallas en lika förbittrad sinnesstämning mot Frankrike som åren 1313 och 14, emedan England deri skulle finna den bästa bundsförvandten i ett krig med Frankrike. England känner sina egna fördelar. Det finnes knappast någon i politiken invigd engelsman, som icke inser, att en kamp om Englands besittningar i Medelhafvet med hvarje dag rycker allt närmare, och att det framför allt gäller, att på allt sätt bereda sig för denna kamp. Derföre höres ingen motsägelse mot de stora utgifterna i krigsväsendet och vid sidan af hvad som användes på utrustning af flotta, arme och milis uppträder den frivilliga nationalbeväpningen med en entusiasm, som väl kan jemföras med den tyska resningen åren 1813 och 14. Revyen i Lördags har lemnat ett lysande vittnesbörd derå. Times anmärker att Londons Börs samma dag var stängd för revyens skull — ett offer, som säkerligen ej är ringa i den engelska handelsverldens ögon, hvarföre Times äfven hoppas, att det skall göra ett godt intryck på Börsen i Paris såsom ett bevis på hvilka ickeaggressiva defensivåtgärder England förmår begagna, för att upprätthålla den europeiska freden. Huru mycket mera skall ej England då uppoffra, om det nödgas till att genom ett krig återupprätta freden och upprätthålla sina intressen. Sicilien. Dagen etter förstärkningarnes ankomst under Medici till Palermo höll Garibaldi en stor revy, vid hvilken han helsades med stormande, entusiastiska lefverop. Garibaldi har utfärdadt ett dekret, hvari han anbefaller verkställandet af konskriptionsdekretet, i det han uppmanar borgarena att för fosterlandets frihets skull bringa detta offer. I Paris tadlas mycket om förändringen af fälttågsplanen; man hade väntat, att diktatorn skulle göra ett raskare slut på vacklandet i Neapel; men Garibaldi vet nog bäst hvad han kan göra och hvad som öfverstiger de medel, som stå honom till buds. Oafsedt de materiela svårigheterna, saknas det äfvenledes ej inre skäl att för närvarande inskränka sig till Sicilien. De män, som diktatorn ställt i spetsen för regeringen, åtnjuta på Sicilien ej nödigt anseende, och de ha hos Cavour uppväckt starkt misstag. De stå med La Farina på sådan fot, att IItalia Nuova till och med antyder, att han må officielt uppmanas, att lemnaSicilien, just i nationalitens intresse. Här upprepas ånyo den spänning, som gjorde sig gällande, då Garibaldi organiseradei Romagnan; då gaf han efter och drog sig tillbaka i sitt tält, nu stå sakerna annorlunda. Desto nödvändigare blir det, att sicilianska parlamentet snart inkallas. Sicilianarnes opinion är öfvervägande monarkisk, man fordrar allmänt anslutning till monarkien under Viktor Emanuel; men Crispi, som förnärvarande i Garibaldis namn leder de politiska angelägenheterna, är en ifrig republikanare, som visserliga bestämdt förklarat sig för monarkien under Viktor Emanuel, men i Turin var Cavours och La Farinas personlige motståndare. Crispi är en mycket verksam man, men hetlefrad. Garibaldis finansminister, Sevanni, har förut varit hufvudkassör och är erfaren i finansverlden. Krigsministern Orsini är ännu mycket ung, men gäller för en glänsande organisationstalang. Ugdulena är icke antireliglös, utan har tvärtom en prononcerad kristlig tendens; han tillhör de liberala andlige, som understödde upproret, och satt en lång tid fången för sina liberala iders skull. Paris 26 Juni. En konferens angående den savoviska frågan skall ega rum i Paris