Göteborgsposten – 28 juni 1860, sida 1

sitt hem, der de skulle roa sig hela natten. De inträdde likväl ej i något hus, utan raglade omkring på hafsstranden, tills de mötte Hamilton. Ferris fortsatte att förse den olycklige med spirituosa, för att hindra honom från att gå sin väg. Slutligen nedsjönk Blake på stranden, fullkomligt öfverväldigad af ruset. Det var en vacker sommarnatt, flodvattnet stod som högst, och Ferris märkte att Hamilton gick till en upphöjning påt marken och noga såg sig omkring, liksom för at göra sig viss om att ingen fanns i närheten. Ingen menniska kunde upptäckas, intet ljud höras, utom vågornas slag mot den steniga stranden. Till Ferris stora öfverraskning och förskräckelse, om man för öfrigt får tro på hans ord, gick Hamilton fram till Blake, fattade tag i hans båda ben och utropade: hjelp mig Ferris — detta är bästa sättet att göra saken klar, bvarpå han begynte släpa det ännu medvetslösa offret ned emot vattnet. Ferris förklarade högtidligt, att han sjelf icke alls deltog i utföranlet af det djefvulska dådet. Vare härmed huru som helst, det var snart verkställdt. Den hjelpöse mannen kastades i vattnet och hölls med våld nere, tills lifvet var utsläckt. Ferris anmärkte med rysning, att, känslolöst drucken som Blake var, hans dödskamp likväl var förfärlig. roppen afkläddes derefter, Blakes papper togos