Göteborgsposten – 28 juni 1860, sida 1

na nya operationer på Sicilien. De ha koncen trerat i slottet och i staden deromkring 7,00( eller 8,000 man och betydligt ammunition. Mer hufvudstyrkan är koncentrerad i Kalabrien. All: trupper, som afgått härifrån, ha begifvit sig til Salerno och till Kalabriens kust invid Sundet Betydliga förstärkningar ha ankommit dit frår andra punkter på fasta landet. Men det är icke på den redan förhanden. varande truppstyrkan, som de räkna i första rum. met. De vänta betydliga kontingenter från Österri: ke (bäjrare, som det påstås.) Der finnas nu nic bataljoner af detta slag, och tio till lära vara under utrustning. Således kommer striden mellan den neapolitanska regeringen och dess undersåter att antaga samma gestalt som fjolårets krig, då det äfven nu blir Österrike som uppträder mot Italien. Och något annat vore knappast möjligt, ty så länge Österrike bar fast fot i Italien måste det alltid invecklas i detta lands strider. Men för att kunna börja utförandet af sin nya fälttågsplan måste neapolitanarne snart föra sina trupper härifrån. Ju fåtaligare de blifvit, desto större ängslan ha de förrådt, hvadan vi kunna hoppas att vara dem qvitt om fem eller sex dagar. Men trots alla dessa anstalter, tyckes neapolitanska regeringen hysa mera förtroende till knifven än bajonctten; ty senare underrättelser bekräfta uppgiften om att en skara banditer afrest hit i afsigt att mörda Garibaldi. Bekräftelsen kommer från sådana källor, att det är omöjligt att tvifla på sanningen deraf. I går ankom Donauwerth, ett franskt skruflinieskepp med en kontreamiral ombord, så att vi nu ha här tre amiraler och en liten flotta. I går var här ett ordentligt gatpojkskrig mot de bourbonska konungarnes statyer, hvilka stå vid Marinan. Redan några dagar förut hade en muntergök hittat på att klättra upp och pryda dem samtligen men en mustach och en lång imperial å la Viktor Emanuel. I går eftermiddag samlades en skara pojkar och bombarderade star tyerna med stenar samt nedbröto pelarne omkring piedestaden. Den djerfvaste bland dem klättrade upp med ett litet förråd af brännkol och svärtade ansigtena, till de sysslolöses och de promenerandes stora förnöjelse. Sedan detta försiggått, band gossen ett rep om halsen på en staty och tack vare den unga hopens förenade bemödanden, låg densamma snart på marken.