Göteborgsposten – 26 juni 1860, sida 3

. Hvarjehanda. Också en hämnd. Konsterna äro många, sä ger ordspråket, och konsten att på ett sinnrikt sät hämnas oförrätter är den, som kanske icke blitvi minst varierad. Följande händelse, som nyligen till. dragit sig i Flensburg, kan tjena såsom ett ytterligare bevis härpå. En skomakare derstädes, enkling och far till flera barn, skref till en flicka i Tondern, hvitken förut skött hans hushåll, och tillbjöd henne sin hand och sitt hjerta, samt anhöll, i händelse hon ville ingå på hans förslag, att på utsatt dag infinna sig i Flensburg. Flickan hade istet häremot, och infann sig mycket riktigt på bestämd tid. — Lysning och öfriga ceremonier undanstökades, och dagen för brollopet bestämdes. Bröllopsgästerna samlas och presten samt ötriga beställningspersoner infinna sig. Andtligen börjar vigselceremonien; presten ställer den vanliga tråcan till brudgummen: Vill du taga denna jungtru till din äkta maka och älska henne i nöd och lust? Härpå svarar brudgummen ett högt och tydligt — Nej! och kan ej tormås att afgitva något annat svar. Bruden sliter kronan af sitt hufvud och faller i vanmakt. Allmänt tumult bland gästerna, prest och vittnen stå handfallna och se förvänade på hvarandra. — Man har sedermera kommit underfund med att hela tillställningen var följden af en på förhand af skomakaren uttänkt plan. Han ville nemligen hämnas på flickan för den köld hon visat honom under tiden som Lon tienade i hans hus. — Den förolämpade bruden har stämt skomakaren till ansvar för hans nedriga handlingssätt. Bättre brödlös än rådlös. Direktören för er af teatrarne i Paris erhöll nyligen ett nytt stycke till benäget påseende. Han läste uppmärksamt igenom letsamma och fängslades till den grad af dess ypperiga intrig och herrliga språk, att han beslöt oördröjligen upptaga pjesen till spelning, och så mycket mer, som han just för tillfället var i penningknia och behöfde en nyhet, för att locka folk. Det jar på Tisdag som han erhöll manuskriptet och relan derpå följande Söndag skulle pjesen gå öfver