Göteborgsposten – 26 juni 1860, sida 2

——— rn och nedriga planer mot henne sjelf till stor del förmådde henne att gifva mig detta löfte. Hennes stolthet var djupt sårad; men om hon någonsin verkligt älskat denne man, hade hennes kärlek säkerligen fullkomligt utslocknat; och ledsen, bestört som hon var vid upptäckten af denna ytterliga låghet hos en man, till hvilken hon stått i ett så intimt förhållande, voro dock de herrskande känslorna inom hennes bröst tacksamhet och glädje öfver att blifva qvitt hans efter hängsenhet och framför allt deröfver, att upptäckten icke kommit för sent. Då jag, få timmar sedan jag lemnat miss Osborne, kom hem, fann jag emot mig en kopia af James Blakes testamente, hvilken jag förut begärt hos vederbörande auktoriteter. Den var undertecknad af Charles Hamilton och John Norton Farris, såsom vittnen. Nya omständigheter för misstanken att fästa sig vid! Två dagar senare och omkring klockan tre på eftermiddagen befann jag mig i ett gårdsrum i n:o 47 High Street, Camden Town. Sedan jag gjort mig förvissad att jag lätteligen kunde dölja mig inom dörrarne till ett stort skåp, från hvilket deri förvarade saker nyligen blifvit utrymde, uppmanade jag allvarsamt miss Osborne, hvars mod jag såg sjunka, att strängt följa de föreskrifter jag gifvit och framför allt att skynda ut ur rummet, så snart mrs Blake rusade in. (Forts.)