barn. Det är Ferris, mr Hamiltons vän. Hai går för att besöka denne, gom vanligen återvän der hem så här dags. Se på honom! Är ha icke en elegant sprätt, för att vara samma herre som för sex månader sedan blef utsparkad frår mr Harmers rättegångsbyrå? Den prålande otäc kingen, tillade flickan med en bitterhet, som till. kännagaf personlig ovilja, den prålande sprätter var för icke länge sedan glad att få ett glas bränvin på kredit, och nu sätter han sin trubbi. ga näsa i vädret mot tjenare. — Trubbig näsa, sade Brice. Jag tycke att näsan är vacker, och mr Ferris sjelf en cele. gant herre, fastän han haltar något litet. — Vacker är den som vackert gör, svara de den uppretade flickan och ämnade just lemn: rummet, då Brice plötsligt kom ihåg det namr han låtsat glömma och utropade : — Allington! Allington! det var namnet på gentlemannen jag söker -— icke Hamilton -— ehu. ru båda namnen likna hvarandra. Jag komme: nu ihåg. — Mr Allington! sade flickan bor er hal mil härifrån, vid Maberly Terrace. (Brice, son ej var obekant med trakten, visste detta lika vä som hon). — Maberly Terrace — det är just stället O himmel att man skall ha ett så dåligt minn som jag! Och sedan jag sålunda pumpat henn