Miss Osborne förklarade sig med nöje, ja med mycket nöje, vilja åtaga sig denna undervisning och de unga damerna kunde få börja när som helst. Då jag frågade henne om hon hade rekommendationer från vänner, icke blott i afseende på sin förmåga att undervisa, utan äfven, om jag så fick säga, personliga rekommendationer, svarade hon att detta vilkor, såsom hon trodde, ej var särdeles vanligt; men alldenstund trenne elever för henne vore någonting mycket önskvärdt, ville hon lemna mig namn och adress på åtskilliga särleles respektabla personer, hvilka länge och förtroligt varit bekanta med henne. Försedd med dessa namn — tre till antalet — tog jag afsked af henne och skyndade att besöka miss Osbornes vänner. Den första jag sökte mrs Sines, enka efter en klädeshandlare, var icke hemma. De andra kunde endast säga att miss Osborne var en mycket aktningsvärd person, hvars slägtingar varit olyckliga i affärer och bvars ansträngningar att uppehålla en ålderstigen, sängliggande moder voro högeligen prisvärda. Hennes skicklighet som musiklärarinna, naturligtvis en hufvudsak för mig, var obestridlig o. s. v. Allt detta var visserligen ganska bra, men dugde ej för hvad jag åsyftade. Bes ynnerligt nog hade jag ej förut tänkt på omöjligheten af att fråga efter hennes husliga lifs hemligheter, då jag