Göteborgsposten – 25 juni 1860, sida 2

upppassade honom. Det var härvidlag så mycket mera af nöden att iakttaga försigtighet, som den person, hvars namn och sysselsättning han var angelägen att lära känna, lätt kunde vara en af Lejonets kunder, och det var högst angeläget att han ej skulle få veta det en främling varit der och gjort efterfrågningar angående honom. Barton Brice åtnöjde sig derföre med att spörja flickan om hon visste, hvar en herre bodde, som annonserat efter en betjent. Det kunde ej vara långt från Lejonet, derpå var han viss. Han, Brice, hade redan träffat ifrågavarande herre och var så godt som redan antagen i hans tjenst, det vill säga om geltlemannen verkligen var af respektabel karakter. Nu hade Brice kommit för att göra sig underrättad härom, men hade ett så förträffligt minne, att han icke för sitt lif kunde erinra sig namnet på gentlemannen, ehuru han hvarje ögonblick tyckte att det sväfvade på hans läppar. Uppasserskan kände ingen i trakten som behöfde en betjent — ingen enda. Hvad slags gentleman var det? (Forts.)