Göteborgsposten – 25 juni 1860, sida 1

förfärligt, en så tryckande börda på ett sinne hvilket ännu ej blifvit härdadt af en lång brotts. lig bana, -— hvilket i detta fall ej kunde anta gas — att blott den starkaste stimulus för et ögonblick kan lätta dess tyngd, men äfven di upptäcker det öfvade ögat lätteligen, att tröster är konstlad och öfvergående. Och likväl var mrs Blakes tillfredsställelse tydligen äkta. Glansen i hennes öga, leendet, hvarmed hon nedsväljde vinet, voro tecken till den glädje hon kände — ej endast öfver att icke behöfva frukta någon upptäckt, utan äfven öfver att hennes bröst blifvit befriadt från den af fasa uppfyllda misstanken, att ett stort brott blifvit begånget. Vore det sålunda ej möjligt frågade jag mig, att ehuru mrs Blake konspirerat emot sin makes sinnesfrid och heder — behandlat honom illa i många afseenden -— hon likväl var oskyldig till att hafva vållat hans död. Jag var mer än någonsin förut öfvertygad, att de båda främlingarne voro James Blakes mördare och lika viss var jag, att enkan kände dessa främlingar. Likväl var det möjligt, att hon icke föreslagit eller rådt till ett sådant brott, — att hon nu hoppades och trodde att det aldrig blifvit begånget! Jag önskade att det måtte visa sig så, ehuru det var mig tydligt, att mrs Blake i alla händelser till en viss grad var brottsligt invecklad i saken. Det skulle varit rent af dårskap att frå