Göteborgsposten – 23 juni 1860, sida 1

Frihetskriget på Sicilien. (Forts. fr. föreg. nr.) Om detta lyckligt utförda coup de main var i sig sjelf tillräckligt att förorsaka förvirring hos befäl och manskap, så kunde gatustriden icke annat än stegra denna förvirring. TI trots af det barbariska bombardementet, i trots af soldaternas ansträngningar, hade Garibaldisterna icke blott ingen lust att vika, utan de avancerade i stället alltjemt och drefvo trupperna från den ena positionen till den andra, i det de hvarken natt eller dag lemnade dem någon ro och förorsakade dem svåra förluster. Besynnerligt nog, voro officerarne de första, som tappade kuraget. Enligt de soldaters uppgifter, hvilka ännu befinna sig i det kungliga palatset, vägrade de att anföra dem och lemnade dem att reda sig på egen hand. De sade, att de ville kämpa på öppna fältet, men icke utsätta sig för att angripas från alla håll och nedskjutas. Soldaterna gingo så långt, att de förklarade, att om det blefve en ny strid, skulle de drifva sina officerare framför sig och skjuta ner dem, om de försökte draga sig ur spelet. Detta var icke egnadt att stärka disciplinens band, som redan slappats genom tillåtelsen att plundra och brän