het. Förr kunde neapolitanarne inbilla sig att flertalet af stadens invånare åtminstone var neutralt sinnadt, men anblicken af dessa skaror måste öfvertyga dem, att åtminstone hundratusen menniskor skulle ha lust att affärda dem, om de blott kunde. Detta är så mycket säkrare, som man ser ganska många, i brist af musköter, svänga sina skarpa knifvar, isynnerhet då någon känd och hatad neapolitansk officerare visar sig. Så omringades häromdagen major Bosco, en sicilianare, då han kom in i staden af hundratals menniskor och allt hvad hans eskort kunde göra var att medelst muskötkolfvarne hålla folket på vederbörligt afstånd. När han passerat förbi, förkunnade en olycksbådande hvissling och sknot en annalkande storm. Den officer, som åtföljde honom, drog då sitt svärd och slog med flatan till höger och venster bland skaran, till sjelfva Boscos stora förundran. Om, då neapolitanarne voro på höjden af sin makt, någon bland dem vågat röra en af dessa hetsiga sicilianare, skulle han fått ett halft dussin dolkstygn till vedergällning för sitt tilltag, och nu slog en af Garibaldis officerare till dem och dref ensam undan hundradetals menniskor. Denna makt öfver sinnena är i sanning märkvärdig och utöfvas såväl af sqvadronschefer som soldater. Den grundar sig på aktningen för utmärkt tapperhet och mod. Om aftonen. Denna eftermiddag kl. 2 kom brigadgeneral Colonna med sin son från palatset för att samtala med Garibaldi. Frågan var om utrymmandet af det kungliga palatset och andra positioner, som neapolitanarne innehade, med undantag af Castellamare, och deras aftågande till den nordöstra delen af viken inemot Molon. Förekommande som vanligt, förklarade Garibaldi sig villig att gå in härpå, men med det vilkor, att de sju adelsmän, som arresterats d. 7 April och sedan hållits inspärrade i OCastellamare, skulle frigifvas. Edra läsare torde erinra sig, att efter klostret La Ganzas intagande och plundring, de neapolitanska myndigheterna började ett system, som var ännu mera grundadt på hårdhet och misstänksamhet än det man hittills haft att uthärda. Polisen misstänkte starkt, att de flesta unge männen i de förnämsta familjerna voro inblandade i det misslyckade upprorsförsöket, att de lemnat mycket penningar till inköp af vapen och ammunition och att de voro de, som stodo i spetsen för hela rörelsen. Och någon grund hade de visserligen för sin förmodan, enär på Sicilien liksom i Lombardiet den största delen af aristokratien, hvilken är rik och i åtnjutande af mäktiga feodala traditioner, består af varma patrioter, som utöfva ett stort inflytande på andra folkklasser. Men ingenstädes äro konspiratörer så försigtiga och ingenstädes är deras organisation hemligare än på Sicilien. Detta är den naturliga följden af ett regeringssystem, som stödjer sig på bajonetter och spioner. Det var derföre svårt nog att skaffa bevis mot de verkliga hufvudmännen för sammansvärjningen. Men den neapolitanska regeringen låter icke bristen på bevis afhålla sig från utförande af sina planer, och EE or UREERERETERRRSEEREATKSSREETE