Göteborgsposten – 21 juni 1860, sida 2

HR VV jernvägens fördel, eller anses som en n skyldig het, att hålla en materiel, så stor, att tillfälliga och ovanliga tillopp af stora qvantiteter gods, såsom t. ex. flera tusen famnar ved m. m., skulle kunna ögonblickligt fortskaffas. Utomlands är det endast s. k. ilgods, hvilket med först afgående bantåg afsändes, och detta emot en betydligt högre afgift ån den vanliga godstaxan. Beträffande den mängd ved, som vid jernvägen finnes upplagd, så vore det önskvärdt om hela partiet nu blefve jernvägen erbjudet till befraktning; men en del ägare deraf anse det fördelaktigare, att låta veden qvarligga till hösten eller vintern, dels emedan den då är mera säljbar här, dels emedan veden under tiden torkar och blifver lättare, samt derigenom kostar mindre i frakt; till följe hvarat endast en del af veden sommartiden fraktas å jernvägen. Göteborgs-Posten har äfven för den 14 dennes gjort en jemförelse emellan inkomsterna på GefleDahla jernvägen och Vestra Stambanan under Maj månad, dervid det endast torde behöfva erinras: att lika naturligt som det är att Gefle-Dahla-banans inkomster med den öppnade sjöfarten måste ökas, lika naturligt är det äfven, att genom konkurrensen emellan kanalen och Vestra Stambanan, ett motsatt förhållande för linien Göteborg-Töreboda måste äga rum. Göteborg å Jernvägsbyrån d. Juni 1860 . E. Norström. Till dessa upplysningar, torde wi få lägga följande fakta ur Vestra stambanans trafikhistoria. Under Muj månad förra året, då stambanan var öppen för trafiken allenast till Falköping (10,68 mil) hade jernvägen en inkomst för godstrafiken af 16,143 rdr 94 öre; under samma månad i år, då stambanan till 17,15 mils längd varit öppen för trafiken, hvilken dessutom blifvit lifvad genom reduktioner ij taxan för spanmål och skogsprodukter, har den allenast uppgått till ungefär samma summa, eller 17,087 rdr 98 öre. Vid en blick på denna sammanställning, måste man ovilkorligen fråga sig, hvar kan orsaken ligga till det resultat, att den 10 mils långa banan kunnat under ogynnsammare förhållanden gitva ungefär samma inkomst af godstrafiken som den 17 mils långa? Icke må man söka det i den gjorda reduktionen i taxan, ty under Maj månad i fjol transporterades 56,488 ctr 62 Z. gods och under samma tid i år blott 56,020 ctr 90 Zz. Men undersöker man deremot marschrouten under dessa två månader, finner man, att i år (om man afser från Söndagstågen) har under Maj månad ett tåg dagligen gått till Töreboda, ett godståg hvarje Tisdag och Fredag till Falköping samt ett passageraretåg till samma ställe Onsdagar och Lördagar. I fjol deremot afgingo dagligen till Falköping två tåg samt dessutom ett hvarje Onsdag och Lördag till Wårgårda. Om man sammanräknar det milantal, som tågen i fjol tillryggalade i veckan på den 10 mils långa banan finner man det uppgå till 281,24, hvarmot man till sin undran skall finna att det i år samtidigt på den 17 mils långa banan allenast uppgår till 291,24 mil, och således blott är 10 mil större, hvilket ej utgör en resa fram och åter mellan Falköping och Töreboda. När man sammanställer dylika fakta, måste man vara blind, om man ej finner, att storleken af jernvägens inkomster på det innerligaste sammanhänger med talrikheten af tågen, naturligtvis ej sträckta utöfver en viss gifven gräns. Det är just denna gräns man fordrar att en praktisk ledare af trafiken med vant öga skall finna och derefter göra sina anordningar. Det är ej nog att afsända ett extratåg då man för ett dylikt hopsamlat tillräckligt gods, som ej kunnat medtagas andra tåg. Det der är en gammal segelskutsprincip, hvilken ej bör få tillämpas vid ett väl organiseradt verk af den betydelse och vigt, som våra jernvägar. Det är ju den uppenbaraste orimlighet, att det finns två dagar i veckan då på en bansträcka af öfver 17 mil allenast ett enda bantåg går. Låtom oss anställa ett par jemförelser med öfriga svenska jernbanor. På södra stambanan gå dagligen utefter dess hela längd tvenne bantåg fram och åter förutom ett mellan Malmö och Lund; alltså utgå 3 dagligen från Malmö. På Köping—Hult jernvägen utgå 3 tåg dagligen från Örebro, 2 från Arboga förutom ett dagligen till och från Nora. På Gefle-Dala jernvägen afgå tvenne bantåg dagligen från och till ändpunkterna. Att vederbörande, trots de insända upplysningarne, ändock funnit de af oss d. 13 dennes framställda anmärkningarne befogade, det hafva vi med glädje förnummit af de uppklistrade anslägen å jernvägsstationerna, i hvilla nnnlvsas att dag I Savtra madståmant