Göteborgsposten – 21 juni 1860, sida 1

ni på ett förfalskadt tidningsblad .. Ah, jaså, n tvingar mig således dertilll ... och efter en kor strid, satte jag handklofvarne på honom. Un der tiden visste ni fullkomligt väl, att Aimå Bon temps var och ännu är lefvande. Men jag vil ej spilla flera ord på er. Kom med och det ge nast. Jag stötte honom bort emot dörren met mycket större våldsamhet än jag annars skull gjort, hade det ej varit min plan att förvåna ocl förbluffa honom. Jag lyckades. — Nåd, nåd! ropade han och ryckte sig lös från mig, samt kastade sig ned för miss Vignolles fötter, hvilken liksom hennes kusin tycktes förvandlad till sten. — Nåd, Clara! Jag svär a vid allt hvad heligt är, vid min kärlek och hängifvenhet för er, det min mening var att, sedan vår förening blifvit helgad, förklara det Aimå 3ontemps icke är mördad utan lefver och är frisk Ja, jag svär att... -Det är tillräckligt, M. Achilles Morny, afbröt jag; och som belöning för er frivilliga bekännelse vill jag befria er från handklofvarne. — Död och förbannelse! Således! visste ni icke att ...att... — Nej minsann! Jag visste icke, förrän ni bekände det, att denna tidningsartikel var en förfalskning, och utom er mycket öppenhjertiga bekännelse skulle vi knappast kunnat qvarhålla er