Göteborgsposten – 20 juni 1860, sida 1

op genom gatorna; säljarne af makrill, hvaraf si wvarje menniska tyckes lefva härstädes, läto åter si höra sina utrop, hvilket jag tog för ett bevis på Atervändandet af ett mera normalt tillstånd. Må nen lyser i sin silfverglans, och hvar och en vänder tillbaka hem med helt olika känslor mot dem, hvarmed han steg upp denna morgon. Den 2 Juni. I går eftermiddag öfverlemnades Bankhuset, en stor byggnad vid Toledogatan, af rojalisterna. Ingen trodde att penningar qvarlemnats derstädes, men så var det likväl; neapolitanarne voro så säkra om sin position, att de ej ansågo det nödvändigt att afvärja förestående eventualiteter och sålunda blefvo 5,000,000 dukater eller ungefär 21,600,000 rdr rmt qvar. Den exakta summan är 5,444,444 dukater, hvaraf endast omkr. 100,000 dukater äro regeringens egendom, det öfriga enskildas deposita. Af derstädes funna papper synes, att 792,000 dukater lyftats af styrelsens fonder, för att betäcka krigsomkostnaderna, hvil-1 ka voro mycket höga, emedan soldaterna erhållit dubbel sold ända sedan början af oroligheterna. Fastän inga skott blifvit lossade under de tre sista dagarne, är detta likväl ingalunda någon period för frid och harmoni mellan de båda partierna. Beständigt anlända å båda hållen parlamentärer, för att ursäkta några missförstånd och sanningsenligt framställa händelserna. Jag tror att dessa kränkningar af stilleståndet icke så mycket härleda sig af trolöshet å de neapolitanske generalernas sida, som snarare af fullkomlig brist på disciplin bland deras trupper. På ett ställe sökte soldaterna bryta sig in i ett nunnekloster, och Lanzas hela myndighet och talrika budskickningar förmådde knappast hejda dem. I På ett annat ställe ryckte de bort invånarne i Oblatis kloster, ett slags asyl för unga flickor. IDessas mödrar upphäfde höga rop och klagan framfördes till Garibaldi. Saken kunde ej förnekas, men det förklarades, att nunnorna af egen fri vilja gått öfver. Icke ett ögonblick går förbi, utan att någon kommer med klagomål öfver TI soldaternas excesser. Hade ej Garibaldi det unI derbara välde han har öfver sitt folk såväl som löfver hela befolkningen, skulle det vara omöjligt, att kunna hålla stilleståndet. Hela tiden vi varit här, har intet spår af insubordination eller excesser , I varit synligt. Oaktadt rörelsen och agitationen, har Palermo dock aldrig njutit af en sådan ordning som nu. Endast i en sak är folket oblidkeligt, och aldet är i att döda sbirrerna, hvilka jagas liksom elvilddjur och skjutas, hvarhelst de påträffas, Isyn-Inerhet de första dagarne företogos riktiga jagtI expeditioner mot dessa herrar och flere dödades, -linnan någon hann komma emellan, Om man betänker allt hvad ondt dessa personers spioner ;I åsamkat folket, kan man knappast förvånas öfve sI det mot dem rådande hatet. le Deserteringarne fortfara ännu och eget no; Imest bland sergeanter och korpraler. Ej allenas ildessa begära att få taga tjenst, utan jemväl d n)3 a 400 fångarne. Äfven utländska legosoldate abörja gå öfver — d. v. s. den bättre delen a på dem, som är missnöjd med kamraterna och tjen a-! sten. Nästan hvarje vår officer, som går öfve rr ee .