Göteborgsposten – 19 juni 1860, sida 3

alven 1 de kougl. generalernas munnar, blifvit Hans Excellens general Garibaldi och kongl. ambassadörer följa honom, för att afträda åt honom det ställe, der de föröfvat all .I den orättvisa och de våldsgerningar de kunnat. Huru stor har ej skillnaden under denna korta strid varit mellan frihetskämpens uppförande och den tyranns beteende, mot hvilken han rest sig! Garibaldi har fort krig som en kristen man ar ära. Man har talat och slagits 1 chevaleriets gamla anda. När konungens legda knektar blitvit så illa tilltygade, önskade de att få föra bort sina sårade, Garibaldi gick in härpå, såfort denna begäran framställdes, och ville ej ens se, att de sjelfva bröto densamma. När konungens folk skjöto, svarade han ej med eit enda skott, och endast i yttersta nödfall lade han sig emellan, för att förekomma framgången af ett alltför farligt löftesbrott. Sådant var den mans uppförande, som konungen at Neapel behandlade .Joch ännu med synnerligt nöje skulle vilja be-I handla såsom en fogelfri sjöröfvare. Låt oss nu i motsats dertill skärskåda konungens beteende, som skjöt och bombarderade från alla sina skepp och fästen på en rikt befol-Jkad stad, icke med något hopp om eröfring, utan af lust för mördande och förhärjande; med nöje slagtande hopar af män, qvinnor och barn, endast han i denna röra kunde lyckas få kål på en beväpnad insurgent. Detta skamliga slagtande är för ögonblicket slutadt, Imen låt oss icke underlåta begagna denna paus, att anteckna det faktum, att det i denna förtviflade strid är de upproriska, som, under ledning af sin ryktbare anförare visat sig lika moderata och medlidsamma, som tappIra; och att det är den krönte tyrannen, som varit blodtörstig, halsstarrig och falsk. Vi anse oss säkra om, att, hvad Neapel beträffar, är Siciliens befrielse redan utförd. Men hvad kommer nu härnäst? Denne tortyrens och fängelsernas konung är lika feg under tuktoriset, som han var obeveklig, då hans offer lågo hjelplösa för hans fötter. Han tigger nu vid hvarje europeiskt hof om lån at en liten beväpnad styrka. Han skulle gerna se, det några franska zuaver, några tyrolska skarpskyttar och kanhända några eugelska flottister skickades ut att förstora för hans räkning denna oförskämda sicilianska arme, och att de åter anordnade åt honom dessa pinorum, der menniskokroppar hänga korsfästa på väg-) garne och der rostiga spikar samt illa luktande lumpor visa de ställen, hvarifrån andra fallit ned — ett olidligt bevis på det från fadern ärfda system, som denne konung så troget följt. Hr de Martino reser från hof till hof, för att utverka litet gunst, och under det han förrättar sin pligt, uppröras allas sinnen af den möjliga tanken, att diplomatien skulle göra om intet allt hvad modet har utfört. Sonen vill i detta kritiska ögonblick svära lika tappert som fadren gjorde det 12 år förut. Men gif honom ännu en gång svärdets makt, polisens makt, dess kedjor, naglar och murar, och han skall utlofva Platos republik eller Mores Utopien. Helgoreliker må bekräfta hans heliga eder, S:t Januarii blod må fiyta, för att ratificera fördraget, och det finnes likväl icke någon enda menniska i Europa, som skulle ett enda ögonblick kunna tvifla om resultatet. Om någon enda monark eller statsman skulle lyssna till denne konungs löften och biträda honom, skulle han endast ha för afsigt, att öfverlemna Sicilianarne åt plundring och proskription. Han skulle vara medbrottsling, ej någon narr. Österrike har bestämdt vägrat att intervenera. Det är klokt. Det har tillräckligt att svara för hemma hos sig, fastän dock, till lycka för menskligheten, ingenting af detta slag. Frankrike handlar likasom Österrike. Men den förklaring, som likväl mest harmonierar med hvarje menniskas känslor, är den Palmerston nyligen afgifvit, nemligen att det verksammaste steget till att undanrödja upphofsmännen till och anstiftarne af revolutioner är att undanfösa suveränerna i sådana regeringar som Roms och Neapels, hvilka sjelfva äro de egentliga upphofsmännen till alla revolutionära rörelser. Detta är den enda lösningen af Svårigheten. Garibaldi bar dock ej ännu utfört hela sitt verk. Ånnu är ingenting moget för diplomatien. Under det en löftesbrytande Bourbon sitter på Neapels tron, finnes der NAR mAd häslloao 27097 oo je 2 OMC ORO AH AM 5 3 a