Göteborgsposten – 18 juni 1860, sida 2

sammas anförande; ishändelse en sådan ståt skulle deltaga i kriget med större styrka än den föreskrifna. Österrike skall likväl fasthålla vid de hittillsvarande bestämmelserna, att förbundsarmeens kommando blifver det öfverordnade. Att Bayern fasthåller vid hittills gällande statsrättsliga principer, synes föröfrigt af ett svar, som bayerska regeringen nyligen afgifvit på ett meddelande från grefve Cavour angående Mellanitaliens anslutning, mot hvilken Bayern protesterat, såsom katolsk makt, isynnerhet hvad angår Kyrkostaten. Det är således att förutse, det man ej så särdeles lätt skall kunna åstadkomma enigheti BadenBaden. — Kejsar Napoleons besök skall föröfrigt endast utgöra en episod vid denna furstekongress, alldenstund Prins-regenten tänker qvarstanna fyra veckor i Baden, dit man väntar utom de nämnda äfven en österrikisk erkehertig. Om Sicilien heter det, att då Neapel nu underhandlar med Sicilien såsom makt med makt, kan en bemedling blifva möjlig. Kejsar Napoleon har: derföre äfven gifvit sitt samtycke till att den neapolitanske gesandten i Rom reser till Paris. Napoleon vill:dock först afvakta neapolitanske gesandtens meddelanden och dessutom endast fatta sitt beslut gemensamt med England. : Neapolitanske gesandten har ock afrest till Fontainebleau för en konferens, och skall i sin konungs namn utlofva en liberal författning för Sicilien och Neapel, enligt hvilken Sicilien skall intaga samma ställning till Neapel som Euxembourg till Holland. Men konferensen blir troligen utan resultat, åtminstone att döma af följande svar utaf Palmerston på en i Underhuset gjord fråga, nemligen att Österrike nekat intervenera till förmån för konungen af Neapel, och att han (Palmerston) anser sig ha skäl att tro, det kejaar : Napoleon fattat samma beslut, och äfven deraf att Cavour i:en depesch till franska regeringen begärt rättighet att intervenera på Sicilien, hvilken begaran Fränkrike uttalat i en depesch till lord Russell samt sjelfantagit den deri uttalade principen. Frankrike påstås dessutom ha såsom vilkor för bemedling förelagt Neapel, att dettas förslager skola antagas genom allmän omröstning på Sicilien. Men en sådan omröstning är alldeles detsamma som anslutning till Sardinien. Neapel blir således troligen lemnadt åt sitt öde. — Med anledning. af neapolitanska regeringens löften om reformer och koncessioner påminner LIndep. Belge äfven om att icke. allenast Ferdinand II år 1848 lofvade en konstitution, för att locka Neapolitanarne till att hjelpa honom i att undertrycka upproret på Sicilien, utan att äfven Ferdinand I efter revolutionen 1821 gjorde sammaledes — båda naturligtvis utan att hålla sina löften. I Som äpplet icke faller långt från trädet, råder tidn. de sicilianska och neapolitanska patrioterna, att ej låta. bedåra sig af fagert snack. De skola enligt all sannolikhet ej heller göra det. Hvar post medför nya; bevis på det hat, man hyser till bourbonska huset, ej allenast på Sicilien, utan äfven i Neapel, och sjelfva Lazzaronerna skola nu, enligt ett meddelande från Neapel, vara af mazzinistiska agenter vunna för revolutionen. Senare Post. Garibaldi säges nu vara fast besluten, att i Abruzzerna börja andra akten af-sitt krigsdrama, obekymrad om Neapels olika förslager. Han säges ha så imponerat på trupperna, att de ofta i kongl. palatset höjde lefverop för Garibaldi och Viktor Emanuel under vapenstilleståndet i Palermo, och general Letizia har anfört dessa rop såsom ett af de väsendtligaste skälen till kapitulationens antagande. Borttagandet af de tvenne Garibaldiska ångarne, hvilken underrättelse telegrafen medfört, betviflas högeligen, alldenstund den förskrifver sig från Neapel, der man efter vanligheten ej är så nogräknad med uppgifterna. Turin 12 Juni. Grefve Cavours hållning lemnar föga höpp åt konungen af Neapel om en för honom gynnsam lösning af sicilianska frågan — Garihaldi trinmferar orvefva Cawanr