gen inför Quebec-magistraten angående Aim Bontempss död. Kungörelsen har jag förlagt, ifall, hvilket jag ej är säker på, jag någonsin hade den i mitt våld; utdraget ur tidningen har jag fört med mig hit. Läs sjelf. Med vexande oro genomläste jag artikeln. De af Morny, spelhusvärden och Antoine Leroux aflagda vittnesmålen skilde sig mycket från mr Strettons uppgifter och gjorde honom, ifall de voro sanna, utom all fråga saker till uppsåtligt mord. — Min berättelse om den fasliga tilldragelsen är fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet, sade mr Stretton, som såg hvilket ofördelaktigt intryck referatet gjorde på mig. Visserligen påstår Morny att hans vittnesmål var så mildt som möjligt, men han är en fulländad lögnare och bedragare. — Min erfarenhet har gifvit mig en viss förmåga att skilja sanningens språk från skrymteriets och falskhetens, och jag får säga att jag tror er, eller åtminstone gerna vill göra det. Vore det ej så, skulle min pligt vara tydlig och mycket smärtsam, enär tilldragelsen egt rum i en engelsk besittning. — Jag visste att jag utsatte mig för denna fara. Tror ni, tillade han i låg darrande ton, att om jag frivilligt öfverlemnade mig till auktoriteterna i Qubec och vittnena vidhölle de upp