Göteborgsposten – 15 juni 1860, sida 3

por 23 mil D., eler iv al hela beloppet, de större jernvägsbolagen hvardera för 13 å 24 mill., Rothschild för 34 mill., Sina för 1 mill., Königswärter för 4 mill. fl. o. s. v. Något ganska betecknande är att kommunerna och presterskapet högst obetydligt deltagit i subskriptionen, så ock adeln, ehuru man i Österrike kan i dussintal räkna de adelsmän, hvilka hafva en årlig inkomst af 3 å 1 mill, fl. Resultatet af lånet är beklagligt, ty det egenttt) liga syftet med detsamma uppnås icke, och utsigt för en förbättring i penningväsendet har dervid för lång tid gått förlorad. Enligt regeringens inbjudning, var det hennes afsigt att af den påräknade summan öfverlemna 133 mill. fl. till österrikiI ska Nationalbanken, för att dermed betala dess förI skotter till krigsomkostnaderna. Vidare skulle 40 mill. Nationallånsobligationer infrias och med resten I skulle finanserna bispringas. Men nu hafva blott 76 mill. blifvit tecknade; häraf skulle likväl banken haft . sin andel, och en delaf Nationallånsobligationerna skul le likaledes blifvit inlöst, men så har icke skett, och man kan nu med rätta uttala hvad man förut i allnet, bankens upphjelpande, blott var ett lockbete, och latt man i sjelfva verket allenast hade för afsigt att på hjelpliga vilkor upptaga ett mindre för tillfredsställandet af finansernas närmaste behof. I en korrespondens från Wien till Bremer Handelsblatt yttras om denna sak följande: Detta storartade gäckeri skall ytterligare skada landets kredit. Är det möjligt att ett sådant handlingssätt kan. försvaras? Det är uppenbarligen den mest kortsynta finansiela politik i verlden, den som blott lefver för dagen. Och midt under sådana förhållanden säger det officiela bladet helt lakoniskt ech obesväradt: Bankens ställning kan efter upptagandet af det nya lånet anses tryggad, och detta motiveras dermed, att regeringen öfversändt banken några lotter i det nya lånet, liksom den derigenom fått betäckning för sina utelöpande banknoter. Det säkra är, att regeringen nu måste allvarsamt tänka på nödvändigheten att bryta med det rådande politiska systemet. Den aflidne finansministern v. Bruck hade under de senaste åren förlorat mycket i allmänna opinionen i Wien, han var långt ifrån att vara ansedd på sista tiden, och man kan ej betvifla, att han ju helt och hållet skulle förlorat sitt stora namn som financier, om han längre hade fortsatt med sådana operationer som de, hvilka gjordes under de senare åren. Handeln i Frankrike är utan lif och det synes icke vara någon utsigt till att den snart skall förbättras. Förgäfves förkunnar Moniteuren Kejsarens fredliga afsigter, förgäfves försäkrar finansministern att kejsaren ej har några utvidgningsplaner — förtroendet vill icke infinna sig, Uthalningen på tiden med genomförandet af traktaten med England väcker äfvenledes missnöje och otillfredsställdhet bland de handlande klasserna. Franska regeringen, hvilken, som kändt är, uppmuntrar kabeljofisket vi Newfoundland genom högst liberala premier, har nu förelagt lagstiftande församlingen ett lagförslag, hvilket går ut på att bibehålla dessa premier till den 1 Juli 1871. Förslaget innebär dock en förbättring af den gamla lagen, då detl nemligen föreslär att afskaffa den tull af 7 francs pr 100 kilogr. som hittils varit åsatt den kabiljo, som från främmande land infördes till franska kolonierna. — Ett annat lagförslag, hvilket är förelagdt lagstiftande korpsen, går ut på att bemyndiga regeringen att inköpa 8 st. kanaler. Det är ett nytt steg från statens sida att ingå på kommersiela företag, hvilka skötas långt bättre at privata personer. När nu regeringen börjat att inköpa kanaler, torde snart fråga ånyo uppstå att staten bör vara ensam egare af alla jernvägar, när den inköpt dessa, skall den naturligtvis öfvertaga alla brandoch lifförsäkringssällskaper, så som många hafva föreslagit, och staten skall sålunda i oändlighet öka sina redan alltför talrika funktioner. Om det är kejsarens mening att inköpa kanalerna för att göra transporten å desamma tri, utan några afgifter, vore det vida större skäl att för sådant ändamål inköpa jernvägarne, ty detta !. skulle utan tvifvel gifva mäktigare impuls åt handeln och industrien. Man ogillar dock i allmänhet den-t na interventionistiskt-kommunistiska tendens hos regeringen. Man talar om ett nytt franskt statslån, hvil-Å. ket med det snaraste skall upptagas, och hvilket hlifvit näÄdvändigt för dot dafase aan ag Fo a