Göteborgsposten – 15 juni 1860, sida 1

St VA liga. Bland andra Quebecsnotabiliteter af lägre ordning kom en viss Aimå Bontemps, son till en skeppsegare, äfven dit. Han var ung, liten till växten och af ett retligt lynne, alltid färdig till gräl. Förlorade han den obetydligaste summa, blef han alldeles ursinnig. Få personer tyckte derföre om att spela med honom, och detta så mycket mindre, som han var bekant för att vara lika färdig att gripa till pistolen som att inlåta sig i en ordvexliog. En söndagsafton — jag hade på den tiden bortkastat all engelsk vördnad för sabbaten — en söndagsafton gick jag in på Le Coq, der jag träffade på Bontemps, Morny och en fremling, hvars namn, efter hvad jag fick veta, var Leroux. De båda sistnämnde tycktes vara i en mycket missnöjd sinnesstämning; de hade nämligen spelat hazard med Bontemps och förlorat betydligt. Hvad som nedslog dem, hade naturligtvis haft en motsatt verkan på Bontemps, hvilken nu skrytsamt utmanade monsweur V Americain — jag hade gifvit mig ut för att vara en medborgare från Unionen — att återvinna sin vän Mornys förlust. Jag, som under loppet af eftermiddagen, druckit en betydlig qvantitet vin, var äfven i öfverspänd sinnesstämning och antog utan tvekan utmanihgen. Spelet skulle vara enkel hazard, det vill, såsom ni väl vet, säga att vi omvexlande skulle hålla lika stora insatser på färgen, rödt eller svart, af ett kort.