Mark Stretton. (Ur en engelsk Polistjenstemans anteckningar). (Forts. fr. n:o 136.) Om han lyckades att uppgöra slägtskap med någon rik person, vet jag icke; men säkert är åtminstone att han deraf alldeles icke hade någon pekunier vinning, hvilket naturligtvis var hans egentliga ändamål med dessa forskningar. Förargad öfver sin klena framgång återvände han till Newyork i hopp om bättre lycka vid spelborden i den rika staden. Han blef återigen bedragen i sin förväntan. Också var han i sjelfva verket en klen spelare och för sin hetsighets skull alldeles oförmögen att täfla med de kalla, klarsynta Yankees. Jag för min del vann betydliga summor af honom; slutligen var hans kassa uttömd till sista dollarn och han bad mig om ett lån för att tillsammans med Adåle Saint Ange, hvilken jag då trodde vara hans hustru, återvända till Bräössel. Jag villfor gerna hans begäran, ty jag anade icke då att han var — såsom jag nu flera gånger antydt — en fulländad bedragare, fastän i allmänhet olycklig i sina spekulationer. — Det finnes flera bedragare af denna klass än man vanligen tror, anmärkte jag, medan mr Stretton fuktade sina feberheta läppar.