Göteborgsposten – 13 juni 1860, sida 2

2 Vr I UM FR BER NRA ARM WES SNS någonting var i annalkande, hvilket kunde bättre ses utom än in i staden, Några engelska och amerikanska oltficerare hade varit ute i dennajriktning och sammanträffat med en af kaptenerna, en på detta ställe populär man vid namn La Maza, så att jag beslöt företaga en likadan undersökningsresa. Några vänner i staden upplyste mig om vägen och jag begaf mig af i vagn. Vägen till Messina följer sjön ända till Abaäte, der den förenar sig med vägen till Misilmeri och Catania. Jag tillråddes att följa denna senare, såsom minst besvärad af soldater. Förlitande på sin flotta och okunniga, om Garibaldis stratagem, hade neapolitanarne fästat foga uppmärksamhet vid denna väg och sydöstra sidan 1 allmänhet. Tvenne poster vid hörnet af Villa Giulia och en post af några få man litet längre bort i oktrojhuset voro alla som funnos i stadens grannskap. Strödda hus kanta vägen upp till en brygga som leder öfver en liten ström, kallad Orveto, hvilken faller uti hafvet ungefär en fjerdedels mil längre bort. Långs dessa hus fanns en kedja at poster och nära intill bryggan stod en vakt af ungefär 80 man, som försåg dessa poster. Jag passerade dem utan latt bli tillfrågad och var fri. Neåpolitanska ångare hade hvarje dag lupit långs denna kust; man ansåg det derföre alldeles icke nödvändigt iakttaga någon vidare försigtighet. i Jag åkte fort nog framåt med mina båda Kalabresiska hästar och passerade förbi några amerikanska officerare, som troligen lågo för ankar utanför Solento. Om de kongl. voro vårdslösa, voro. insurgenterna det likväl icke, och då vi kommo in i en by bortom Abate, bad en af deras beväpnade män mig om tillåtelse att få vara min vägvisare. Det var just hvad jag önskade. När vi foro genom byn, skockades folket omkring oss, sökte kyssa mina händer och bad , mig om våpen. De voro alla beredda att förena sig med insurgenterna, men hade wnga vapen, hvilket likväl ej hindrade dem från att uppstämma höga lefverop för Italien, Viktor Emanuel och Garibaldi. Vi måste skynda bort i galopp, för att icke hindras vid hvarje steg hästarne togo. Efter ytterligare en hall timmas färd på en vacker bergsluttning med en leende dal inunder och ett vackert sceneri af bergshöjder framför oss, anlände jag till staden Misilmeri, en liten eländig plats, der allt förrådde brist och armod. Det lilla torget upptogs på ena sidan af komiten, hvilken utgör ett slags provisorisk regering, och på den andra hade å en ett par fot hög trädställning chefen för Garibaldiska expeditionens, ståb i all enkelhet sin plats. Öfverste BSirtori höll Just på att utfärda pass åt tvenne unga amerikanska officerare från Förenta Staternas ångare Iroquois, hvarförutan ingen tilläts inträde i lägret. Som han jemväl gifvit dem en offiIcer till ledsagare, slog jag mig till dem och vi började nu stiga upp mot höjderna, som föra till Gebel Rosso och passet Mezzagna. ITVi hade snart lemnat bakom oss de få återIstående husen och ruinerna af det feodala slottet till venster, hvars hvita murar påminIte om ett skelett. Marken är öfverallt omI kring beväxt med olivträd, vinrankor och olika sorters säd, som till öfverflöd växer derstädes, oaktadt den stenländta jordmånen. I Generalen hade slagit upp sitt läger på en Itemligen stor platå just ofvanför ruinerna, Joch hade derifrån utsigt på ena sidan öfver Islätten ända till Cap Zeffarana, under det att på den andra sidan :spetsen af Gebel I Rosso och Mezzagnas pass syntes öfver en fördjupning i marken, hardt nära liknande en utslocknad krater, men nu var till en del fylld med vatten, tillfölje af det myckna regn, I somgåfallit under de sista dagarne. Det var en af dessa panoramor, som locka er, att der uppslå ert tält — d. v. s., om ni har något. TOrdet tält är utstruket ur Garibaldis militära hö ordbok. Men en populär general bör ibland gifva efter för sina soldater och han kunde derföre icke hindra dem från att nedsticka i marken fyra af de lansar, hvarmed den afdelning är beväpnad, som ej har gevär, och deröfver spänna en duk. Generalen sjelf var licke tillstädes, då vi anlände, han häde före2 Mi, tagit enaf sina morgonpromenader, men utanför hans tält stodo alla hans trogna följeslagare, — öfverste Turr, Ungraren, hvilken, fastän Yo an