Göteborgsposten – 12 juni 1860, sida 2

se ARE Tr EE ERE EE Från Danmark. Tidningarne redogöra nu för grundlagsfestens firande i Köpenhamn. I festen på skjutbanan deltogo så många personer, som salen kunde rymma. Skålar föreslogos dervid: af ofverpresident Littichau för konungen, öfverrättsprokurator Larsen för grundlagen, redaktör Ploug för fosterlandet, tilläggande: Under senaste tiden hade ett slags ny föreställning börjat på de tyska kammarteatrarne eller de tyska teaterkamrarne, hvad man vill kalla dem ; den var visserligen ej så farlig som den såg ut och om den danska folkviljan sände sin kraftiga ström emot densamma, skulle strömmen nog bortspola alla dessa teaterdekorationer. Med den önskan, att Danmark måtte, genom att lägga en kraftig folkvilja i dagen, likna Italien, och att det liksom detta land måtte komma att visa verlden, hvad dess vilja var, utbragte han under stormande jubel, skålen för fosterlandet—; af timmermannen Kayser för Slesvig; grosshandl. Adler för ministeren; O. Richardt för friheten; professor Ballin för grundlagens grundläggare, för hvilken skål professor Clausen tackade; prof. Hammerich sade: Den första helsning, vi sända ut ur landet, må gälla Sverige och Norge. Sverige var en af de äldsta konstitutionela stater, så gammal, att den tillochmed är något föråldrad, men riksdagen med sina fyra qvarlefvor från medeltiden hade betryggat Sveriges sjelfständighet, och det var ingen, som kunde förneka, att Norges 17:de Maj här i landet bidragit till att utvecklå önskan efter och behofvet af en fri författning. Den norska grundlagen hade blifvit en af stöttorna för den konstitutionela saken i Europa. Han önskade endast, att de tre sjelfständiga rikena ej måtte bli alltför sjelfständiga, men att de tre folken måtte vara sjelfständiga mot hvarann inbördes, men icke mot Norden, deras gemensamma moder. Han slutade med den önskan, att Nordens trenne riken måtte ingå ett sannt fostbrödralag: tre i lifvet, men ett i döden! af borgm. Lenneman för armeen och flottan; statsrådet Hansen för det unga Danmark; redaktör Bille for qvinnan och af kandidat Zahle för Köpenhamns borgare. — Festen på skjutbanan slutades omkring kl. 9. Vid detta klockslag samlades på Tivoli några hundra deltagande, hvaribland en del damer, till en sexa i circus, Inspecteur L. Friis presiderade. Talarnes rad öppnades af kand. Rimestad med en skål för Danmark till Eidern, som tömdes under allmänt jubel. Derpå afsjöng man Plougs sång Vi har et Hus ved Alfarvei. Fullmäktig F. Barfod påminte om slaget d. 5 Juni 1848 samt om de svenskar och norrmän, som den dagen föllo för Danmarks sak; han tillade härvid ett lefve för de svenska och norska bröderne. Sedan en mängd talare låtit höra sig, begaf man sig efter sexans slut ut på den öppna platsen, der man möttes af ett glänsande fyrverkeri. Tivoli var besökt af omkring 9,000 personer. — De festligheter, för hvilka hrr Flinch och Rosenhoff ställt sig i spetsen, slutade med ett fyrverkeri i Fredriksbergs trädgård, det mest lysande, säger Berlingske Tidende, vi någonsin sett. Hvarje nummer, som afbrändes, kastade liksom ett feeriljus öfver de herrliga trädgrupper, som omgifva den grönklädda sluttning, som terrassformigt sänker sig från slottet till hufvudkanalen i trädgården, uuder det slottet reste sig i bakgrunden som ett tepalats, hvilket från sina otaliga rutor återstrålade de lysande stjernor, som till tusentals fyllde luften med en oupphörligt vexlande färgprakt. En oräknelig menniskomassa var samlad. — På Alhambra voro festligheter orord