Göteborgsposten – 12 juni 1860, sida 2

ND EES mr Achilles Morny blifvit förhördt — en mr Leonard Bayton — som vittnade att han, sedan mörkret redan inbrutit, hade hört icke ett, utan flera skrik af fasa och förtviflan, hvilka tycktes honom hafva kommit från ungefär det ställe der olyckan skett. Han skyndade åt det håll, hvarifrån ljuden hördes, men då han ej kunde se någon och en stund letat förgäfves, återtog han sin väg hemåt. Detta vittnesmål hade icke synts anmärkningsvärdt, och den enda verkligen till saken hörande fråga, som gjordes vittnet Morny, var en af jurymännens: Om det var mörkt då händelsen tilldrog sig, huru kunde då den aflidne hafva betraktat solstrålarnes lek mot Leighskogarne? Innan mr Morny, som var mycket uppskakad, enär mr Stretton varit hans tillgifne och förtrogne vän, kunde svara, sade domaren att vittnet Morny förklarat att det var skymning och icke mörkt då olyckan skedde. Denna förklaring måste hafva ansetts tillfresställande, enär ett utlålande om tillfällig död genast och enstämmigt blifvit afgifvet. Besynnerligt! Mycket besynnerligt! Mot slutet af följande vecka emottog jag en hastigt skrifven biljett. Den var undertecknad Mark Stretton och begärde enträget att jag skulle skrifva till Bellevue House, med uppgift hvar han, Mark Stretton, följande morgon I kunde träffa mig enskildt.