Göteborgsposten – 11 juni 1860, sida 2

ME tee Senare Post. Osäkerheten och förvirringen i depescherna angående sakernas ställning i Palerma fortvarar. Man må likväl icke förundra sig deröfver, ty Garibaldi tycker ej om långa tal och den neapolitanska regeringen fortfar att ljuga. Sålunda -hade hon genom officiela depescher till franska regeringen utspridt det ryktet, att bombardementet ånyo börjat, då det likväl sedan visat sig, att så ej var fallet, utan att denna depesch endast var ett spegelfäkteri för diplomatiska ändamål. Frans II trodde, det han, genom att visa sig besluten till allt, skulle förmå Frankrike tillintervention. Kejsar I Napoleon har emellertid icke velat ingå på Österrikes råd, hvarefter konung Frans i st. f. intervention anhållit om mäkling, på hvilken begäran kejsaren endast skulle svarat, att han ville rådgöra med sina allierade derom; men i Paris häller man dock mäklingen för lika så omöjlig som interventionen, alldenstund Russell och Cavour 1 förening med Thouvenel måste och skulle uppställa vilkor, på hvilka man i Neapel ej kan eller skall ingå. Om dessutom konung Frans i Palermo lemnar qvar sten på sten, så är det ej hans fel. General Letizia hade enligt sista telegrammerna från Genua verkligen medfört till Alter ego Lanza i Palermo betallningen, att icke inlåva sig inågra underhandlingar med Garibaldi, utan heldre förstöra staden. På Söndagen skickade Lanza denne general tillbaka till Neapel med nya kapitulationsförslag. För att motivera dessa, har Letizia enligt en turinerdepesch från Neapel berättat konungen, att soldaterna vägrade slåss, att deserteringarne bli talrika och entusiasmen för Garibaldi börjar gripa alltmera omkring sig bland trupperna. I betraktande af detta sakernas läge, beslöt man då vid hofvet, att, genom förmedling af betälhafvarne på de främmande eskadrarne och konsulerna, utverka förlängning af vapenstillestånudet -— efter ett till Paris ingånget telegram, till den 7:de Juni, således icke på obestumd tid, som de neapolitanska telegrammerna velat påskina. Man har hoppats att under tiden tuormå hofvet i Neapel till att antaga det vilkor, hvarifrån Garibaldi ej tyckes vilja afstå, neml. truppernas aftåg från ön med qvarlemnande af vapen och krigsmateriel. Garibaldi förfar vid dessa förhandlingar med vanlig öppenhet. När t. ex. Lanza skickat till Neapel och begärt ratification å den ingångna kapi-tulationen om truppernas fria aftåg med all militärisk honnör, och hofvet uppställde som vilkor, att trupperna skulle få bege sig till Neapel eller Messina, svarade Garibaldi härpå med vanlig frimodighet: Jag fullföljer ett verk, åt hvilket jag egnat hela mitt lif, Italiens sammansmältning till en enda stat ; detta verk är knappast ännu börjadt, jag befinner mig i exceptionela förhålland len och vid morgonen till nya strider; jag låter vederfaras de kongl. trupperna fall rättvisa; men då jag framför allt behöfver vapen, så kan jag af detta skäl hvarken tillåta trupperna begifva sig till Neapel eller Messina, emedan de der endast skulle än ytterligare öka antalet af dessa ståders försvarare. — Från Messina inlupna underrättelser af den 3:dje omtala, att Messina nu är alldeles öde. Alla handelsvaror äro förda ombord på fartygen. Konsulerna ha afrest, med undantag af den franske hr Boulard; denne har dock för alla händelser fört sina saker ombord på Descartes och ir beredd, att sätta sig i säkerhet, i händelso platsen skulle angripas och bli skådeplatsen för en strid på lif och död. Komiten i Palermo har redan i diktatorn Garibaldis namn tillkännagifvit för de andra städerna, som rest sig, sitt införlifningsvotum och utturdat en