Göteborgsposten – 9 juni 1860, sida 1

Sök ej att ingifva mig förhoppningar, återtog Josef. Inom en timma skall jag vara död ... Jag vet det. Låt mig begagna de ögonblick vi äro ensamne ... ty alla ha ju gått ut, är det ej så ? Jo, min vän. Det fanns bra folk med i expeditionen ; också älskade man mig mycket ... framför allt för min systers skull ... Hon har visat så mycket mod och uppoffring! Ni skall vaka öfver henne, icke sannt? Oh, jag lofvar er det. Jag anförtror henne åt er heder. Jag har redan en gång bedt miss Martha att blifva min hustru, sade Francis i allvarlig och vek ton. Ja, men då kände ni ej hennes brors vanheder. Ännu en gång framställer jag samma bön. Jag älskar er ännu alltid, fortsatte han vändande sig till Martha, och besvär er att gifva mig rättighet säga er det och vaka öfver er. Hvad! ni skulle vilja gifta er med systern till en salteador? utropade Josef. Salteadoren har blifvit en tapper soldat, sade Francis och räckte honom sin hand. Du hör, Martha, utropade Helling med glädje ... Ack, jag skall dö nöjd, nu då jag är viss att mina brott ej hafva varit ett hinder