Göteborgsposten – 8 juni 1860, sida 2

—— ?2zv————ql2.—— X vo rs -verlden var som han, och snart var hans lill: följe alldeles uttröttadt. — I stället för att upp: hinna den förra expeditionen, blef man allt me och mer efter den. De försakelser och faror, man måste uthär-. da, räknade Elson för intet. Midt under de största vådor tänkte han blott på den tidsförlust de orsakade. Men så lefde i stället Hosmer i ständig förtviflan. Hans enda förströelse, hans enda sysselsättning bestod i tillredandet af någon smaklig rätt, då han eller Elson under vägen dödade nåsot villebråd ; men hans fördömde kamrat lämnade honom nästan aldrig tillfälle att i frid förtära produkterna af sina kulinariska arbeten. En dag ibland andra måste den olycklige qvarlemna en totemada som han tillredt på ett bisonhufvud, och af hvilken rätt han lofvat sig en kostlig måltid. En annan dag var han nära att revoltera; men seende en tår i sin väns öga, då denne underkastade sig att vänta på honom, bekämpade den hedersmannen sin gurmandi; drog en djup suck, spände åt sitt bälte och begaf sig modigt i väg åtföljd af Elson, som med stum tacksamhet tryckte hans hand. Utan tvifvel beskyddad af den gud, hvilken som man säger vakar öfver de förälskade, upphann Francis slutligen den lilla armkorps, hvaraf expeditionen bestod. Han anlände i det ögon