Göteborgsposten – 7 juni 1860, sida 1

Men hvad motiv kan väl ni hafva, rik lycklig som ni är, att beskydda en stråtröfvar frågade salteadorn, allt under det han omb kläderna. Jag vill ej, att man skall döda er h svarade Francis i enkel ton. Tack i alla fall för edert intresse, : desperadon. Vi träffas åter, min herre Adjö Marthal Han helsade ej utan en viss värdighet unge engelsmannen och aflägsnade sig. Francis sjönk ned i eu fåtölj. Martha halföppnade fönstret och inväntade banditens b gång. Straxt derefter hörde man den senare ö na porten och gå ut på gatan. Skildtvakten några steg emot honom; men förmodligen ig kännande mr Elsons kläder, gick han till sin midt emot huset. Snart förlorade sig ljude banditens steg i fjerran. Martha stängde fönstret, gick fram till Fr cis och kastade sig på knä för honom. Förlåt, ack, förlåt mig, sade hon, idet fattade hans hand. Om ni kunde veta... Oh! Låt mig vara, utropade han : ett krossande förakt och reste sig med ett e språng, liksom hade miss Dietrichs hand varit glödgadt jern. Den stackars flickan stödde sitt hufvud