Göteborgsposten – 7 juni 1860, sida 1

, kallas på andra sidan Kanalen — vunnit mycket genom en af dessa sistnämnda staters tillväxt. Sardinien har skjutit upp om icke precist till en stormakt så dock till ett rike, nog starkt att trotsa Osterrike och ingifva Frankrike verkliga eller låtsade farhågor. Några dussin stora och historiska städer med vidsträckta distrikter har förenats med Viktor Emanuels länder. I Lombardiet eger han det rikaste land med den industriösaste och mest välmående befolkning söder om Alperna. I Toskana har han fått ett skarpsinnigt folk och en stad, som ger honom det största moraliska imflytande i Italien. Genom Romagnans införlifning har han icke allenast uppträdt emot de påfliga anspråken, utan har förvärfvat sig en position vid Adratiska Hafvet som framdeles kan bli nyttig. Det är som toge man för afgjordt att konungen skall ärfva sina återstående italienska bröder — neml. kejsaren af Österrike, påfven och konungen af Neapel. Man kan icke mera betrakta Sardinien såsom en vanlig makt af andra ordningen. Det är ett starkt konungarike med tolf millioner själar. Innan vi äro många år äldre, är det måhända en fruktansvärd makt med tjugosex millioner. Ännu kallas det Sardinien, i brist på bättre namn, men snart kan det möjligen med skäl göra anspråk på namnet Italien. Denna stora och i tillvext stadda stats parlament diskuterar nu en vigtig fråga). Måhända har aldrig något parlament förehaft någon sak, som gifvit så mycken anledning till patriotiska orationer. Det är fråga, om en provins skall skiljas från monarkien — om det kungliga huset skall visa sin hängifvenhet för Italiens sak genom att afstå allt, som förenar detmed länder, hvilka ha ett annat språk och annan nationalitet. Liksom det britiska parlamentet, diskuterar det sardinska en traktat med Frankrike. Kejsar Napoleon kan skryta med att han gör landvinningar och befrämjar sina handelsintressen på samma gång, då hans begge närmaste grannar och bundsförvandter samtidigt äro bragta i dilemma genom hans planer. Under många veckor ha vi grubblat öfver de förmåner han er bjuder oss, ännu äro vi icke säkra på att vi skola riktas genom traktaten och att vi icke förlora en betydlig inkomst genom att löpa efter den tomma skuggan af en förökad handel. Likaledes veta de sardinska deputerade icke rätt, om de skola vara belåtna med affären och om de icke lurats af den vänlige men något befallande beskyddaren på hinsidan Alperna. Att fördraget kommer att gillas af en stor majoritet kan dock tagas för afgjordt. De deputerade äro italienare, som icke fråga efter Savoyen, eller savoyarder, som fått smak för att bli fransmän. Helt säkert skulle den ifrågavarande transaktionen icke kommit i fråga om Piemont och Savoyen hyst några sympatier för hvarandra. Det AV NR AF Fe PF VT FT