Göteborgsposten – 2 juni 1860, sida 1

De första frivilliga. Det är en isånning glädjande företeelse att finna, det numera den uppmärksamhet egnas vårt nationalförsvar, hvaraf detsamma är förtjent. Vårt land är ett af dem, som ega den lotten, att genom sitt läge utgöra en icke ringa vigt i politikens vågskål. Många skulle troligen gerna vilja se oss underkastade deras välde, men till vår lycka afundas man hvarann för mycket, att vilja tillåta en annan få godbiten. Det finnes äfven en annan sak, som alltid mäktigt bidrager till en nations fortbestånd: hennes frihetsoch fosterlandskärlek. Folket i vårt land tillhör ock ett af dem, som aldrig fördragit förtryckets boja på sina skuldror. Under Kalmarunionen voro vi visserligen på papperet underlydande, men det var också endast på papperet. Namnen Engelbrecht och Sture äro mer än tillräckliga bevis på att sjelfstandighetskänslan varit hos vårt folk egen och stark. Men detär hvarje men